På djupet med Jonas Gardell

Jonas Gardell är en mångsidig artist och konstnär som kan konsten att beröra, både till skratt och till tårar. För säkerhets skull har jag laddat upp med näsdukar inför samtalet mellan Jonas Gardell och DN:s kulturchef Björn Wiman i Hörsalen på Kulturhuset lördagen den 17 november.

Samtalet inleds med att Björn Wiman visar den första artikeln som har skrivits om Jonas Gardell. Artikeln är från DN och året är 1984 och handlar om Gardells då nyöppnade konstgalleri. I artikeln framgår det att Jonas Gardell hoppas kunna bidra till att klyftan mellan s.k. finkonst och folkkonst minskar. Och det är precis det Jonas Gardell har åstadkommit under sin karriär, menar Björn Wiman. Gardell har skrivit böcker, skrivit manus till teater, film och TV-serier, spelat in skivor, är komiker och har egna stand up-shower samt är teologie hedersdoktor vid Lunds universitet. Men framförallt har han berört människor och varit en tröst för människor som har haft det svårt eller befunnit sig i utsatta situationer. En hand att hålla i när det är mörkt, som Gardell själv säger.

Jonas Gardell var en av de första öppet homosexuella personerna i Sverige och han påminner oss om att det bara är de senaste 5-10 åren som toleransen för homosexuella har funnits. Annat var det på den tiden han romandebuterade 1985. Då var det fullständigt acceptabelt att i en recension uttrycka att ”äcklet och avsmaken vältrar sig över läsaren” (recension av ”Passionsspelet” i Expressen). Vardagsmat, precis som när han och Mark (hans man) blev jagade av en man med kniv inne på IKEA och polisen inte ville ta upp en anmälan eftersom Mark och Jonas borde ha förstått hur provocerande det var för knivmannen att se två män tillsammans. Eller som när Jonas och Mark renoverade sin lägenhet och kom hem och fann att hantverkarna hade skrivit ”bögjävlar” på sovrumsväggen. Ingen anmälan gjordes då heller eftersom det var sättet de var vana vid att bli tilltalade på. Nu 25 år senare berättar Gardell i boken och TV-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar” om hur livet för de homosexuella männen var på den tiden och om hur hiv och aids drabbade många av dem.

Björn Wiman kallar Gardell för Twitter-kung. Jonas hävdar med bestämdhet att Twitter är en konstform. En konstform som är som gjord för honom. Det är ett sätt att omedelbart kommentera sin samtid, menar han. Enligt Gardell kan korta och humoristiska inlägg på Twitter användas som ett väldigt snabbt sätt att ta makten från de som vill skrämma oss. ”Humor är absolut nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”, fortsätter han. ”Att använda det för att förlöjliga och raljera är fantastiskt. Är det någonting människor med makt och människor som är vana vid att göra människor rädda inte kan värja sig emot är det humor.”

För att skriva fackböckerna ”Om Gud” och ”Om Jesus” ägnade Gardell tolv år att läsa på. Det var också efter de böckerna som han blev utnämnd till teologie hedersdoktor. Fast det hela började egentligen med att han försökte skriva en kriminalroman(!). Gardell blev kontaktad av en agent som sa sig kunna få honom att slå igenom i USA, men villkoret var att han måste skriva en kriminalroman. Gardell tog sig genast an uppgiften och morden han beskrev skedde enligt föreskrifter i Gamla Testamentet.  Han gjorde mycket research om Gamla Testamentet och skrev om det och upptäckte efter hand att det kapitlet i romanen växte sig allt längre och tog över såväl hans intresse som kriminalhistorian. Bibeln och kristendomen är inget nytt för Gardell. Han växte upp i en frikyrklig familj och han läste 1917 års bibel varje dag under sin barndom. Bibeln har därför format och präglat hans språk. Det gjorde att han tidigt identifierade sig mer med Västerbottenförfattarna Sara Lidman, PO Enquist och Torgny Lindgren än med andra jämnåriga författare. Jonas Gardell tror att det vore väldigt svårt för någon att vinna över honom i en teologisk debatt för att han helt enkelt kan för mycket. ”Kunskap är ett sätt att vrida makten ur händerna på idioterna”, säger han. Björn Wiman ifrågasätter då hur Gardell fortfarande kan tro trots all den kunskap han besitter. Gardells svarar att trots att han nästan kan bevisa att Gud inte finns, så tror han. Tro är inte så mycket en övertygelse längre för honom, utan mer en instinkt, en reflex. ”Att tro för mig är som att sjunga det omöjligas lov.”

Flera gånger under samtalet får Jonas Gardell mig att skratta. Men en gång får han också mina tårar att obehindrat strila. Även kvinnan bredvid mig plockar fram en näsduk och torkar sina tårar vid detta tillfälle. Och det är när Jonas Gardell drar en text från sin senaste föreställning:

”För ett tag sedan var jag och gick en promenad i Gamla stan med Rikard Wolff.
Och för ett litet tag sedan i det här fallet är 25 år sedan.
Allt är bara för ett litet tag sedan.
För ett litet tag sedan var jag 7 år gammal och gick efter min storebror på väg till Enebyskolan och det var fortfarande mörkt och solen hade inte gått upp. Och mitt hjärta bultade och mitt bröst hävde sig lite varmsvettigt under den blå vinteroverallen, och snart skulle jag bli slagen av mina kamrater i skolan, för det var vad mina kamrater gjorde för ett litet tag sedan.
För ett litet tag sedan träffade jag Mark för första gången på ett badhus i Gamla stan och jag visste på en gång att honom skulle jag dela hela mitt liv med.
För ett litet tag sedan skrek jag åt honom att jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig.
För bara ett litet tag sedan firade vi vår 26:e bröllopsdag.
För bara ett litet tag sedan föddes våra barn.
För bara ett litet tag sedan flyttade vi in i vår första lägenhet på Brännkyrkagatan och vi var så förtvivlat unga, för bara ett litet tag sedan.
För bara ett litet tag sedan satt mamma vid min säng och höll min hand och smekte min kind och viskade att ingenting var farligt, att hon aldrig skulle släppa taget.
För bara ett litet tag sedan höll jag min mammas hand när hon dog. Och jag viskade att hon skulle släppa taget.
Om bara ett litet tag ska jag själv dö och då hoppas jag att mina barn kommer hålla mig i handen och viska: det är inget farligt pappa, det är inte farligt, det är bara livet pappa. Det är bara livet.”

Gardell pratar fort och mycket. Han gestikulerar och rör sig hela tiden. Han är intensiv och engagerad, vitsig och rolig. Han verkar tillsynes spontan och han slänger gärna in texter från sin nuvarande föreställning när han pratar, men troligtvis är det mesta han säger väldigt genomtänkt och sådant som han har formulerat någon gång tidigare. Han är en slipad artist som sällan blir personlig och aldrig privat. Han är skicklig på att styra undan samtalet från sådant som han inte vill prata om.

Jonas Gardell är i allra högsta grad en berättare, vare sig det handlar om saker som verkligen har hänt eller om uppdiktade händelser. Egentligen spelar det ingen roll för han lyckas få det verkligt och levande oavsett. I boken ”Ett ufo gör entré” skriver Jonas ”att tala sanning är att ljuga så att folk tror en”. Det kanske är just så det är. Att om man säger någonting på ett tillräckligt trovärdigt sätt uppfattas det som en sanning och tillslut kanske det också blir en.

När samtalet är över, när mikrofonen har åkt av och Gardell ska ta emot publikens applåder ser han plötsligt väldigt blyg och osäker ut. Ridån har gått ner, sminket och maskerna har åkt av. Föreställning Gardell är slut för denna gång och kvar står privatpersonen Jonas Gardell. Och det är även den personen vi möter när han signerar sina böcker efter samtalet.

Just nu är Jonas Gardell aktuell med boken och TV-serien, ”Torka aldrig tårar utan handskar”.  För ett par veckor sedan släpptes även hans bok ”Jesus sista ord på korset var INTE: ”Härifrån ser man hela Mariannelund!” som är en samling av det senaste årets roligaste och bästa citat från Twitter och Facebook. Och för en vecka sedan hade hans nya stand up-show premiär. Förutom det är han flitig med inlägg både på Facebook och Twitter.

Det här var första gången som ett På djupet-samtal livesändes med ljud och bild på PLAY KULTURHUSET. Samtalet finns att se i sin helhet här:

http://play.kulturhuset.stockholm.se/

http://www.jonasgardell.se/

”Ingen kan älska en människa som hela tiden gör allt för att bli omtyckt. Det är genom ens brister man kan bli älskad, det är genom ens sprickor som omvärlden kan sippra in” – Jonas Gardell.

/Mia Kim

Annonser