Ingen Rut här, bara läxhjälp till alla!

Jag blir innerligt glad att se att Kulturhuset anordnar läxhjälp varje onsdag på TioTretton, mellan 15-19, fram till mitten av maj. Skolarbete ska ske i skolan, men när allt inte hinns med där eller när mer träning behövs, så är läxhjälp något som alla som behöver, ska kunna ta del av.

Det finns gratis läxhjälp på fler och fler ställen runtom i Stockholm, och det gör mig stolt att Kulturhuset också befinner sig på denna solidaritetens arena!

Annonser

Från konstnärlig forskning till biodling

Nu är det veckan när Konsthögskolan i Stockholm har sin forskningsvecka. Jag lyssnade flera intressanta redovisningar och specificeringar om ämnet konstnärlig forskning, om du är intresserad så kan du ta en titt på http://www.kkh.se/index.php/sv/forskningku/forskningsvecka. Veckan avslutas på fredag i Moderna museet, där det finns även annat intressant för konstintresserade

På väg hem, efter att ha missat 65:ans buss, gick jag genom stan och till Kulturhuset. Där stötte jag på en informativ utställning om biodling och honung.

Mitt i stan tillhör ämnet inte det vanligaste. Jag fick lära mig att Bee Urban har sedan flera år kupor på KulturhusTaket. Ta en titt eller läs mer på http://kulturhuset.stockholm.se/-/Kalender/20111/Utstallningar/Vad-ar-det-i-luften-som-surrar/

Ilkka T

Lekisjazz – familjekonsert

Sista söndagen i juli kunde man på Kulturhustaket njuta av såväl lättsmält jazz som av solen. Lekisjazz tillsammans med Krokodilorkestern bjöd på en familjekonsert i form av svängig jazz som hade fått taket att lyfta om det inte vore för det faktum att vi befann oss just taket. Det var fullsatt och extra stolar fick ställas fram. Konserten rekommenderades från 5 år, men min snart treåriga dotter stod stundtals upp och dansade, sjöng med i texterna och följde rörelselekarna. Resten av tiden gungade hon i takt till musiken och applåderade glatt efter varje låt, så jag skulle vilja säga att konserten tilltalade alla åldrar, även vuxna.

Lekisjazz har sin bakgrund i ett projekt i Frankrike där populära franska barnsånger arrangerades om till jazziga versioner och spelades in på skiva av några franska jazzmusiker. Karin Carnrot och Elin Trogen förde projektet vidare till Sverige genom att skriva svenska texter till arrangemangen och i september 2011 släpptes skivan ”Lekisjazz”. Skivan Grammisnominerades i kategorin Årets barnalbum 2012. För mig var låtarna nya förutom ”I ett hus”, men de lekfulla texterna och refrängerna fastnade direkt och det var lätt att ryckas med i de glada sångerna. Karin och Elin lyckades också bra med att involvera publiken och få dem delaktiga i konserten. Bland annat fick de med barnen på ett ”följa-John-tåg” genom publiken.

Lekisjazz vill introducera jazzmusiken för barn i tidig ålder och det tycker jag att de lyckas väldigt väl med. Konserten varade i 45 minuter vilket var precis lagom. Jag och min dotter gick därifrån både glada och med ett exemplar av Lekisjazzskivan.

/Mia Kim

http://www.lekisjazz.se/

Foto, pressbild: Robert Karlsson
Övriga: Mia Kim

Papprater

Högt upp i Kulturhuset hänger ett antal Papprater, det är tredimensionella tavlor tillverkade av olikfärgade papper med ljus bakom. Varje Papprat berättar sin egen historia, det är som om ett fruset ögonblick i en saga vilket känns nyskapande. Men var kommer de ifrån? Vem har tillverkat dem? Vad är det för sagor? Jag skulle gärna vilja se en fortsättning med Papprater i större storlek och där de skulle vara upphängda på rad och berätta en historia som man själv kan tolka som man vill. Men det kanske finns en sammanhängande historia med de som hänger uppe nu? Mystiskt…

/Peter Schaub

Rum för barn

Det är söndag och klockan är 12.05 när jag kommer fram till Rum för barn som ligger på fjärde våningen på Kulturhuset. Några barn springer förbi i strumplästen och några vuxna går sakta in, tar av sig skorna vid ingången. Det är skofritt här. Vid den här tiden på en söndag är det rätt lugnt här. Solen skiner utanför vilket kanske också bidrar till lugnet. 

Jag har varit här förut, för några år sedan, när jag jobbade som barnflicka, då var det inte så lugnt som nu. Det var under en höst, en vinter och en vår som jag och lilltjejen gärna kom och spenderade några timmar här minst en gång i veckan. Många gånger satt vi tätt och mysläste Alfons, Pippi och andra klassiker. Klättrade i vetenskapstornet, lekte pirater och hittade guldskatten längst ner i källaren. Hon sprang runt och runt i stjärnhimmelrummet och hittade andra kompisar som gärna gav sig in i leken. Skratt, äventyr och magi.

När vi var trötta satte vi oss med vår matsäck i mathörnan och mumsade i oss smörgåsar medans vi tittade på akvariefiskarna som sakta simmade förbi. Funderade högt på vad de tänkte på. Efter mellanmålet tog vi det lugnt och var kanske med på allsången som personalen anordnade. Detta var ett populärt inslag och uppskattat då det var många föräldrar och barnflickor som glatt sjöng barnvisor med sina småttingar. 

Rum för barn är anpassat för barn från 0 till 12 år. Det är ett Bibliotek, en Bildverkstad och något som kallas för Mellanrum (den ligger direkt utanför ingången till biblioteket). Bildverkstan ligger längst in i lokalen. Inga dataspel i sikte, här är det kreativiteten och fantasin som står i fokus.

 

Vissa saker har ändrats sedan jag var här sist och bara till det bättre måste jag säga. Mathörnan är fräschare och nu finns det skåp där så man kan låsa in sina värdesaker. Det har tillkommit några djupa sittfåtöljer där man kan sitta insjunken och bortvänd från övriga världen. Småbarnshörnan ser inbjudande ut och några småbarn kravlar runt där på alla fyra. Det som tilltalar mig på Rum för barn är att det finns en stor variation av aktiviteter för olika åldrar. Här kan man läsa, leka, skapa, spela spel, låna böcker eller bara vara. Miljön är tilltalande och väcker lust och upptäckaranda. Böckerna är uppdelade i kategorier som t.ex. vetenskap, skräck, serier, böcker på andra språk osv. det är tydligt och tilltalande. Framsidorna på böckerna talar om att de vill bli öppnade och utforskade. Det är lite Harry Potter magi över Rum för barn tycker jag. Bege dig gärna tillsammans med barnen till Rum för barn och låt äventyret börja … Expelliarmus!

 /Astrid Nilsen Schaub

Mukulat fest – finsk barnfestival

Igår var det dags för Mukulat fest, en finsk barnfestival, att ta plats på Kulturhuset. Med mitt barnasinne som sällskap klev jag in genom dörrarna och observerade.

Det första jag slogs av var att själva ytan var ganska liten, men för ett litet barn alldeles lagom för att leka och upptäcka. I mitten var ett bord uppställt där vuxna och barn satt och pysslade, det fanns en bokhörna där något barn satt i famnen på en vuxen och man läste sagor, det fanns en specialgjord fotoautomat där man klädde ut barnen till prinsessa/trollkarl/clown/eller annat och tog kort, det fanns ballonger att leka med, det fanns specialfärger som man kunde måla på Kulturhusets glasrutor med om sin egen drömstad, det fanns fika för den som behövde få i sig något och längst inne fanns en scen där olika uppträdanden skulle göras.

Överallt lektes och upptäcktes det. De flesta barn var under 10 år, och i princip alla med någon form av finsk bakgrund då de allra flesta talade finska.

Nere i bokhörnan fanns flera böcker av en av mina egna favoritförfattare från barndomen, Mauri Kunnas. Olika berättelser med fina, detaljrika illustrationer.

En liten kille hade länge lekt med en gul ballong, nästan hälften av hans egen storlek. Han rusade glatt fram till en något äldre tjej som även hon lekte, hon var målad i ansiktet, utklädd med skägg och bar en käpp. Han slog till henne med ballongen varpå hon genast tillrättavisade honom ”Nä sluta, så gör man inte mot Tomten!”. En härligt fantastisk motivering.

Plötsligt kommer det ut en kvinna utklädd som en klassisk tant med kjol, hatt och väska ropandes både på svenska och finska ”Nu blir det barnvisor med Anna Järvinen inne i hörsalen!”. Folk tog sig in. Vissa barn sprang in, andra höll varandra förväntansfulla och lite rädda i handen.

Anna Järvinen pratade både på svenska och finska direkt till både barn och föräldrar, en väldigt nära konsert, och hon sjöng finska barnvisor från när hon var liten. Magdaleena, Vaarin saari, Sininen uni, Kaliolle kukkulalle och Minä soitan harmonikkaa. Det klappades händer och sjöngs med bland både vuxna och barn, vissa mer andra mindre. Tv var där och filmade.

Efter konserten gick flera hem, men några stannade kvar för att se de kortfilmer som visades. Några elever från Sverigefinska skolan i Fridhemsplan hade gjort en animerad kortfilm med djungeltema. Personligen tyckte jag den var ganska rörig. Några familjer gick. Nästa film hette Kosminen kulkuri och handlade om paketutlämnare i rymden. En fartfylld, söt liten film. Den sista filmen, Treenilaji, handlade om relationen mellan en pappa och hans dotter. Den kändes vara gjord för lite äldre barn än de första två filmerna, och även här droppade fler familjer av.

Det närmade sig avslut för dagen och stängningsdags för Mukulatfesten. En pappa frågade sin dotter om de inte skulle gå hem. ”Ja”, svarade dottern, så tog hon några steg och utbrast ”Nu är jag hemma!”. ”Nä hem på riktigt”, sa pappan. ”Nä, kan vi inte stanna en stund till…snälla!”, svarade dottern.

Jag hoppas att Mukulatfesten kommer att komma tillbaka. Det ger barnen chansen att få leka och upptäcka på sitt språk, finska, och det ger också föräldrar en möjlighet att lära känna andra med finsk bakgrund.

Odysséen

Det blåste kallt. Ön kändes ogästvänlig i sin kyla. Vi vände våra steg mot civilisationen, mot värmen.
Vi hade undersökt Moderna museets monumentalutställning i fotografi: En annan historia. Vi som hade uträttat detta krävande, nästan utmattande uppgift heter Linnski och Ilkka. Vi hade kavlat upp ärmarna och huggit Modernas utbud och nu var vi på väg tillbaka till verkligheten med färg, bort från det svartvita. Först och främst var vi hungriga: det är ett hårt jobb att vara undersökande konstskribenter och vardagsvärderare.
I den bittra vinden sökte vi våra steg över Kungsträdgården mot Kulturhuset och med våra sista krafter lyckades vi tränga in i huset. Sen var det stopp. Den våldsamma horden av teaterbesökare rullade över oss och vi blev tvungna att retirera en aning, men vi stod emot och till slut kunde vi avancera mot rulltrappan. Kampen var över vi hade nått målet: teaterbarens väldoftande oas.
Vi beställde Gulaschsoppa och skinksmörgåsar, en smoothie och en cappucino. Soppan var underbar med dithörande Crème fraiche och smörgåsarna mer än OK. Cappucinon var dock kall som vinden ute. Smoothien där emot var väldesignad med olika färgalternativ, man kunde anpassa sin dryck efter färgen på tröjan – om man skulle spilla. Linnski valde rätt färg, som alltid – blåbärslila/rosa.
Smoothien där emot var väldesignad med olika färgalternativ, man kunde anpassa sin dryck efter färgen på tröjan – om man skulle spilla.

Välfyllda och en aning avtrubbade gick vi ned till huset botten våning, våning Plattan. Där uppiggades vi av de glada färgerna på kläderna i Stockholms Stadsmission Plattan-butik. Bortsett från de fina designade Remake-kläderna, säljer butiken även böcker och leksaker etc. Underbar butik som jag kommer att berätta mer om senare. Linnski kunde inte hålla sig – hon köpte en liten charmant rosa tygmus.
När det blir varmare så kommer vi att ta en och annan glass – bestämde vi utanför huset, när vi gick hemåt, nöjda och mätta.

Ilkka Timonen