Om Victoria Machmudov

victoria.machmudov@gmail.com

Vernissage x2

Som kulturintresserad Stockholmsbo kan man inte ha undgått att höra om sommarens stora snackis, Kulturhusets omtalade ”Street Smart”(14/6-7/10). Under onsdagen bjöd Kulturhuset in till en öppen vernissage av utställningen och jag begav mig till lokalen högst upp på Galleri 5.

När jag anlände möttes jag av en lång kö, intresset var stort och det dök upp folk i alla olika åldrar. Köbildningen visade sig däremot inte bero på det stora trycket utan på att varje besökare vid ingången tilldelades varsin tom behållare att fylla i ett av tre handfat med konstant rinnande färg. I efterhand läste jag till mig att detta var en del av utställningen vars väldigt abstrakta syfte var att väcka tankar kring frihet, ansvar och risktagande.

21 konstnärer medverkar i utställning, bl.a. svenskar som Akay, NUG och Peter Baranowski, men även utländska artisters verk finns där att beskåda. Utställningen består av foton, installationer och videor, lekfulla och humoristiska verk som blandas med allvar i  form av uppklistrade tidningsartiklar som visar hur attityden kring graffiti och gatukonst förändrats genom åren i Stockholm.

”Street smart” ligger definitivt rätt i tiden. Sedan Stockholms stads beslutat att förbjuda Riksteatern från att affischera på kulturtavlorna för ”Art of the streets” förra året har debatten om konstnärlig censur intensifierats. Det var uppfriskande att se sprayfärgen bli en naturlig del av det offentliga rummet men samtidigt kvarstår frågor om politikernas oklara ställningstagande. Att Kulturhuset som arbetar på uppdrag av Stockholms stad trotsar den stränga nolltoleranspolicyn genom att anordna vad som indirekt kan tolkas som en uppmuntring till olaglig graffiti verkar anses vara okej men att ett gatukonstkonvent ska få marknadsföra sitt evenemang är uteslutet. Det går inte att frånkomma att budskapen är motstridiga.

Efter en stund fick vi som fortfarande närvarade besked om att förflytta oss ner till våning plattan, utanför restaurangen Noshi. Där uppträdde performancetrion Ritsche, Zast och Marien till levande musik och livade med sina penslar upp den väldigt kala och tråkiga ytan. Jag räknade inte med att stanna de tre timmarna vernissagen pågick men fastnade och ville vid ett sådant unikt tillfälle inte låta någonting gå förbisett utan insupa allt. Förhoppningsvis kommer detta initiativ från Kulturhuset uppmuntra till fler evenemang av samma sort i framtiden.

I förrgår hann jag även titta förbi Lava under vernissagen av juriststudenten och hiphop-entusiasten Per Öhmans utställning ”Svensk hiphop- en hyllning”(16/6-16/7). Med hjälp av stenciler och sprayfärg har han skapat en serie porträttbilder av sina idoler inom den genre han beundrar mest, svenska hiphop. Timbuktu, Aleks, Ison & Fille, Petter, Nääk, Adam Tensta ekade i högtalarna och samtliga fanns även representerade i samlingen porträtt. Utställningen som till en början var tänkt att innehålla ett tjugotal tavlor fick efter en sömnlös vecka till invigningen tillökning med ytterligare några fler.

Per har i sina verk inkorporerat svenskheten genom att i detaljerna använda schabloner av typiska svenska motiv så som dalahästar, midsommarstången, träskor och absolutvodka. Frågan är om inte mer tid kunde ägnats åt att fundera över att presentera en mer nyanserad bild av vad svenskhet egentligen är.

Annonser

I väntan på något gott

En kylig vinterdag som denna drömmer jag mig bort till Kulturhustaket. Till den lugna oas som ligger centralt i Stockholm, högt uppe i skyarna bredvid Café Panorama, men som ger känslan av att ligga lite i skymundan av staden. Det är det perfekta stället för sommarhäng med en intim atmosfär och en utsikt över de mintgröna takåsarna, och dessvärre en och annan ful Hötorgsskrapa. Men det kan man bortse från för taket är allt i ett: en bar, ett café, en klubb, en konsertscen och biograf. Där surrade i somras bin vilket resulterade i ekologiskt producerad honung som såldes på Ekoteket, där spelade Icona Pop och Kite på scenen, där fanns ett bord för rundpingis och där hölls även Lunch Beat.

Bäst görs sig den botaniska trädgården på kvällen då ljusslingor med olikfärgade lamporna är tända och stolar är framställda med filtar för filmvisning under bar himmel. Hit kan man bege sig om man vill uppleva utomhusbio men inte är sugen på att trängas bland tusentals andra, som under Stockholm filmfestivals sommarbio. Jag upptäckte Kulturhustaket i sällskap av min mamma för bara några år sedan och förälskade mig i det direkt, och nu är det utan tvekan min favoritdel i huset. Då besökte jag taket för att se en dokumentär om Roman Polanski och efter det började min besatthet för den knepiga regissören. Hur som helst enades både jag och min mor om att det var ett ställe värt att besöka om och om igen.

Så, så fort de första knopparna blommar ut flyttar jag upp till taket och beställer iste efter iste på caféet. Det ända man kan klaga på är väl priset, men vad är inte dyrt i Stockholm?

Den sista kommunala biografens död

Förra veckan rapporterade Kulturnyheterna på SVT om ryktena kring att SF efter årsskiftet kommer ta över Klarabiografen. Igår bekräftades informationen av kulturhuschefen Eric Sjöström.

Efter gårdagens pressmeddelande(som Frida tidigare skrev om) har många reagerat. Jonas Mosskin som under flera år drivit filmklubben ”Psykologer tittar på film” på Klarabiografen publicerade en artikel i DN tillsammans med ett tjugotal andra kulturpersonligheter där stark kritik riktades mot SF som den nya aktören. Även Jonas Holmberg, redaktör på tidskriften FLM, har uppmärksammat nyheten och upprörts av beslutet och SVD kallade det en skandal. I P4 igår kunde man dessutom höra Jonas Mosskin debattera med Eric Sjöström.

Det framgår att man varit i kontakt med ett fåtal andra aktörer men att man ganska snabbt bestämt sig för att SF varit mest aktuell. I min mening låter det som ett beslut som genomförts med stor nonchalans gentemot biografens huvudsakliga syfte. En verksamhet som Kulturhuset ska självklart arbeta för att vidga utbudet av film och erbjuda ett alternativ till det som dominerar marknaden. Oberoende biografer bör främjas snarare än att låta monopol utvidga sig. Alternativen blir allt färre och det säger egentligen ganska mycket om hela kulturpolitiken i sig som förs i dagsläget.

13 januari tar SF över med ett kontrakt på 3 års tid. Därför kan det nu i december månad vara bra att passa på att se de sista filmerna som Klarabiografen kommer visa under ledning av Kulturhuset. Under hösten har det varit mycket aktivitet i den lilla biografen och under de närmsta veckorna är schemat fullspäckat. Serieteket bjuder bland annat på visning av stopmotionanimationen av Roald Dahls James and the giant peach och Bibliotek Film och Musik på den klassiska julfilmen It’s a Wonderful life.

Inspirationskväll: Våga vara först, vägra va(ra sist)

Ikväll samlas några av Sveriges största hiphopnamn under ett och samma tak för att visa sitt ställningstagande mot rasism. På scen kommer det bjudas på liveframträdanden av Adam Tensta, Ison & Fille, Patoh Pooh, Popnotiq & Monkej, Stockholmssyndromet, S.T.I.C.S Poets och Nomad. Dessutom blir det debatt (med Martin Bentancourt som moderator), goodiebags och premiärvisning av filmen ”50 röster mot rasist”. Idén bakom inspirationskvällen kom ursprungligen från organisationen Peaceworks och därefter har 9 tjejer tagit tag i projektet: ”Vår tanke med denna kväll är att lyfta fram problemen vi brottas med i dagens Sverige där många unga känner sig diskriminerade. Vi vill uppmana och uppmuntra andra unga att engagera sig i kampen för ett samhälle fritt från rasism. Alla som uppträder och närvarar denna kväll står för denna kamp!”

Evenemanget äger rum på Lava klockan 18:30. Biljetterna är gratis och det finns ett fåtal kvar, så skynda och hämta i Kulturhusets infodisk/kassa!

Biljettsläpp: Stockholms filmfestival

Idag klockan 11.00 flyttar Stockholms filmfestival in på Kulturhuset och börjar biljettförsäljningen till den 22:a upplagan av festivalen. Under gårdagens presskonferens presenterade festivalchef Git Scheynius och programansvarig George Ivanov godbitarna bland årets 170 titlar.

Inviger gör Thomas Alfredssons hyllade Tinker, Tailor, Soldier, Spy och avslutar gör The Skin I Live In av Pedro Almodóvar. Däremellan blir det kändistätt på röda mattan med besök från bl.a. Luc Besson som visar upp The Lady, Alejandro Gonzales Iñárritu som tilldelas en bronshäst för årets Visionary Award och Viggo Mortensen som dyker upp i samband med Sverigepremiären av A Dangerous Method.

Festivalen äger rum på olika biografer runt om i Stockholm(bland annat Klara-biografen i Kulturhuset) mellan 9-20 november.

Nordisk final för Rap It Up 2011

”Studsar genom staden med nonchalans, ingen elegans, mitt i ingenstans” var en av raderna som tog svenska Adam Kanyama,15 år, hela vägen till finalen i den nordiska rap-tävlingen ”Rap It Up”. Bland de fem finalisterna, som valts ut av en expertjury, i åldrarna 11-22, fanns även Alli Abstrakt (ISL), Fabeldyret (DK), Kaveh (NO) och Reaktio (FI). Det var slutligen 15-åringen från Sverige som tog hem titeln som nordens nästa rapstjärna.

Den kaxiga talangen från Norsborg började hålla på med musik redan vid elva års ålder och har sedan dess uppmärksammats i bland annat radio, där han medverkade i ”En kärleksattack på svensk hip hop” tidigare i år. I lokalerna på Lava bevisade han i fredags att han är ett namn värt att lägga på minnet.

Vad är musik?

Det är sällan man hör mycket ljud på ett bibliotek annat än hyschande, ännu mer sällan man hör livemusik. Men när Salem al Fakir och Pontus de Wolfe i veckan gästade Bibliotek Film & Musik bröts denna viktiga grundprincip.

De två författardebutanterna besökte Kulturhuset i samband med boksläppet av ”Vad är musik och 100 andra jätteviktiga frågor” som är en idé som växt fram efter Ernst Billgrens storsäljare om konst i samma serie. Boken ska i korta drag innehålla ”det som man inte kan hitta på Wikipedia” och erbjuder läsaren både en kort och en lång förklaring på varje fråga. ”Vem är bäst i världen på musik?”, ”Varför går det alltid bättre för tvåan i musiktävlingar?” och ”Hur blir man av med en låt på hjärnan?” är några av frågorna som besvaras.

Med hjälp av en ananas och en massa andra prylar bjöds det på sång, musik och många underhållande historier. Som ett bidrag till boken hade barndomsvännerna nämligen bildat bandet Earpony där den lite mer okända halvan Pontus, trätt fram som frontman. Med sin Markus Krunegård-charm kommer han med stor sannolikhet få många tonårshjärtan på fall när han senare i år släpper sitt debutalbum.

Innan duon avrundade med låten ”Jag e frågan du e svaret” lät de passande nog publiken få ställa frågor, och en ordvitsig man räckte då upp handen i extas; ”Ger ni bort boken? För det är ju ett g(e)-klav på framsidan!”.

Det gjorde de självklart inte.
Men den finns annars att låna på Bibliotek Film & Musik.