Om Jennie Johansson♥

Produktiv ide spruta som älskar att ta det lugnt mellan varven. Estetiskt känslig och jättesnäll. Fördomsfri men tolererar inte rasism, mobbing eller diktatorer. Anser att balans är A och O. Att vara kreativ är ett grunddrag jag äger som speglar sig i nästan allt jag gör. Jag tror inte på begränsningar, jag tror på många val och det under ansvar. Och jag älskar att upptäcka, utforska och utbilda mig. Jag läser en massa och har ofta SVT2 på, grymma program Ppl - kolla in. Är familjens MangaNörd fast vi allihopa gillar genren ~ Kawaii är en livsstil. Älskar film och serier. Går gärna på utställningar, seminarium, konserter och teater. I min familj citerar vi Simpson lika ofta som från Amarcord, Gilmore girls, Star wars och LOTR för att nämna några. Livet är kort men STORT. Amen ;) Tryck på den lila bilden här uppe till höger om brevid texten så kommer ni till länkar där ni hittar mig. Ex bloggen, Sourze etc

Mars är MangaMånad på Serieteket!

Hurra!! ropar nog fler fantaster som mig. 60 nya titlar är på ingång. Och de har inte bara serierna, vill du fördjupa dig i fackböcker om tecknandet, serierna och japansk konst- ja då är det bara att påbörja skattjakten bland hyllorna.

Söndagen den18 mars kl:15-16:30 på våning Bibloteket Plattan kan ni dels lyssna på  Nina von Rüdinger som intervjuas på scen. Hon är en av författarna till ”Döden börjar på högstadiet” som släpps under våren och dels kan ni höra Kim W Andesson berätta om sitt senaste verk, skräckserien ”Alena”.

HÄR hittar ni i kolumen till höger där ni kan provläsa lite ur ”Alena”.

Vill ni hitta fler events på Serieteket? KLICKA HÄR så kommer ni direkt till hemsidan!

SERIETEKET, VÅNING 2.

ÖPPETTIDER

SERIETEKET

Vecka 11: 12 mar–18 mar

MÅNDAG
STÄNGT
TISDAG
11:00–19:00
ONSDAG
11:00–19:00
TORSDAG
11:00–19:00
FREDAG
11:00–19:00
LÖRDAG
11:00–17:00
SÖNDAG
11:00–17:00

Mata ne!

Jennie

Annonser

Carminho – en Superstjärna är född

De tre gitarristerna inleder och en liten skälvning inom mig ger ett löfte om vad som ska komma. När Carminho tar första tonen får jag gåshud som startar under fotsulorna och sprider sig ända upp på hjässan. Jag har aldrig hört en mer perfekt röst. En absolut närvaro i nuet och en ofattbar tonsäkerhet fångar in och så leder hon oss sedan  med henne i låtarnas vindlande, virvlande slingor och krumsprång. Flera gånger under föreställningen blundar jag och bara lyssnar. Hennes musik är storslagen och enkel på en och samma gång och full av längtan. Den känns fyllig som ett riktigt gott rödvin och tryggt kärleksfull. Att jag inte kan språket gör inget – det är en magisk och total upplevelse. Med mig har jag min dotter. Hon berörs starkt av musiken hon med och upplever den rent fysiskt. Tyvärr var vi tvungen gå 20 minuter innan det slutade för att hon fick feber – men det vi hörde fram till dess var näring för själen.

När jag ställs inför sådana här nästan ofattbart duktiga musiker så känner jag en stor ödmjukhet över deras otroliga färdighet och kunskap . Det var en gåva att få höra dem i samspel ikväll och jag rekommenderar verkligen att ni går och hör Carminho och hennes geniala gitarrister om ni får chansen. Jag är verkligen tacksam att vi fick.

För mig har Carminho redan tagit plats däruppe på de stora Artisternas himmel. Och jag tror inte världen kommer vara långt efter att känna samma sak.

En Superstjärna är född.

Lite om Serieteket

Idag har Stockholm verkligen inte visat sig från sin bästa sida. Kulet, mulet med små, intensiva snöflingor som surfar runt på bitterkalla snålvindar som jobbar på att förfrysa ens ansikte i ett stelt grin.

Trots detta förtar det inte den förväntan jag känner av att först få syn på Kulturhusets majestätiska byggnad med inbjudande sken och myller och som sedan blandas med lättnaden att komma inomhus.

Jag beger mig upp till våning 2 och Serieteket. Dit går man om man älskar serier, film och musik, det är även passagen för dem som vill till TioTretton. Nyfikenheten kring Serietekets användningsområde och syfte fick mig att hugga en anställd och fråga om jag fick stjäla några minuter. Vänliga Elisabet A tar sig tid att svara på mina frågor.

  • Vem vänder ni er till?

– Alla. Det finns ingen åldersgräns för vilka Serieteket vänder sig till. Besökarna enas istället i det gemensamma intresset för tecknade serier, film och musik. Varje intresseområde har dessutom förgreningar. Vill du veta mer om exemplevis Tintins skapare George Remi alias Hergé, vem som skapade den första filmkameran eller bara lära dig att teckna manga så har du kommit rätt.

  • Har ni trådlöst Internet besökarna kan koppla upp sig på?

– Ja. Fast vi har inga sittplatser med bord. Man får ha laptopen i knäet. (Eller så kan man ligga på mage på de enorma sittplatserna – Jennies notering )

  • Hur bemöter ni efterfrågningar?

– Man kan lämna in ett inköpsförslag men vi kollar alltid våra register och ser vi att det efterfrågade objektet finns exempelvis på ett annat bibliotek rekommenderar vi besökaren vidare.

  • Hur håller ni er uppdaterade?

– Inköparna har nog ett eget system men jag då som jobbar ”ute på golvet” håller mig ajour mycket genom Internet.

Jag tackar Elisabet A att hon tog sig tid och funderar vidare. Min egen erfarenhet av Serieteket är att det är en lugn och vänlig miljö med proffsig och trevligt bemötande av personalen. Det dom inte vet tar de reda på. För den vetgirige och upptäckstörstande personen är det verkligen en oas mitt på plattan!

HÄR är Serietekets hemsida. Där finns all info ni behöver.

Det händer dessutom en massa roligt så kolla av hemsidan med regelbundna mellanrum. Jag råder er att till exempel att kika på Tecknade toner. Urduktiga mangatecknare som tecknar live på plats till en dj!

Vi kanske ses där 😉

Mata ne! Jennie

Från Stockholms filmfestival: Cormans World – Exploits of a HollywoodRebel

Genre: dokumentär. Alex Stapleton & Gregory Locklear, 2011.

Inledningen är störtskön med omslag och klipp från Roger Cormans filmer. Även om namnet på regissören/producenten inte är bekant för alla så finns det nog få människor som inte vet om hans filmer. Vad sägs om titlarna:

Monster från havsbottnen (1954).

The Fast and the Furious (1955) – Orginalet som senare Vin Disel gjort nyproduktion på.

eller

Little Shop of Horrors (1960) – också originalet. Frank Oz gjorde sedan en version som blev poppis 1986,

Vi får en gedigen bakgrundshistoria fram till ”dagens dato” mixad med både Rogers egna upplevelser kring händelser i hans liv och hans närmsta medarbetare med inklippta scener från hans filmer. Det är otroligt roligt att ex Jack Nicholson och Roger Corman känner varandra väl och jobbade ihop i 10 år innan Nicholson blev riktigt stor. Jack själv säger om Rogers independentfilmer att ”han gjorde succéer emellanåt – och jag var aldrig med i någon av dem!!”  Och brister ut i sitt karaktäristiska skratt.

Många av våra stora skådisar har vid ett eller annat tillfälle jobbat med Corman och ingen av dem har ett ont ord att säga om honom utan verkar snarare uppskatta bland annat hans  bekymmerslösa inställning till att allt går lösa och sällan flera omtagningar.

Roger blev känd dels för att han gjorde sk independetfilm – de hade en otroligt låg budget samt att skapa sina filmer i ett rasande tempo, han kastade sig in i filmens värld av skräck, science fiction med ett eller två par bara bröst som guppande fick svischa förbi i scenerna. Det jag älskar är att han var en av de första, om inte DEN första att ta fram starka kvinnliga karaktärer som kunde skjuta och slåss – låt vara i sexigt utmanande kläder men whatta heck, det tillhör genren!

Han var banbrytande på många vis utan att han sökte efter den provokationen som kunde uppstå vid en del av hans filmer. En film som han och hans bror producerade var The Intruder 1962- en roman av Charles Beumont med William Shatner i huvudrollen. Den berättar om den segregation som fortfarande pågick runtom hela landet men aldrig hade de räknat med denna starka reaktion som den väckte. I dokumentären får vi höra fler berättad vad detta innebar både för dem personligen men även vad som skedde i Amerika när filmen släpptes.

Den här dokumentären innehåller så mycket mer än bara en dokumentation av Roger Cormans liv för han har berört filmhistorien så mycket att det även blir en dokumentär över filmens utveckling. Regissörer inspirerade av Corman är Steven Spielberg, Francis Ford Coppola och George Lucas vilket säger mycket om hur i alla fall tacksam JAG är att Roger Corman valde efter sin examen och korta karriär som ingenjör vid  U.S. Electrical Motors att ge sig in i filmens magiska värld.

/ Jennie

Från Stockholms filmfestival: Jiro dreams of sushi

Jiro dreams of sushi.

Genre: Dokumentär 2010 av David Gelb

När dokumentären börjar upplever jag att den framförs likt en konstnär som ibland målar med breda, svepande penseldrag och ibland dom fina detaljerna med en smal pensel och ibland som en riktigt välsynkad orkester där varje instrument spelar perfekt. Kanske ligger de liknelserna nära tillhands för att Jiro Ono själv känns som en sann kreatör på sitt område och upplevelsen är både visuell och auditiv – bakgrundsmusiken förstärker ofta de partier där vi i närbild får följa, många gånger i slowmotion, hur knivar skär genom mört tonfiskkött, ris som sveps runt i vacker träskål och händer som formar och penslar lax. Han utför rörelserna för att skapa de enskilda mumsbitarna med koncentration, respekt, hänsyn till kunden – mindre bitar till kvinnorna, större till männen och en oförfalskad kärlek till att göra ett perfekt jobb. Han är ständigt självkritisk och letar hela tiden efter sätt att förbättra sin prestation, att få sushin att smaka ännu godare än den senaste serverade måltiden.

Det är underbart roligt att höra hans omgivnings beskrivning av honom och hans egna tankar och känslor – de har alla en humoristisk självinsikt och uppfattning om varandra. Han håller det fysiska enkelt, smakfullt och av bästa kvalité – allt från inredningen på restaurangen som endast innehar 10 sittplatser till det trånga men välplanerade köket. Han lägger sin största energi på att ge den besökande matgästen en oförglömlig kulinarisk upplevelse.

Jiro började inom sushibranschen i tidigt tonår och som aktiv 85-åring är han fortfarande kvar. Hans restaurang var den första sushi-restaurangen i världen att få 3 stjärnor och finns med i Michelin-guiden.

Jag tycker det är fint att sönerna som knappt såg sin pappa när de växte upp sedan fick chans som vuxna att lära känna honom då de i japansk anda har fortsatt inom familjeföretaget. Vi får även följa Jiro och de andra en del utanför restaurangen vilket tillför en bättre förståelse för den japanska matkulturen, Jiro själv och hans medarbetare.

Jag är otroligt glad att jag fick chans att se denna dokumentär och har burit med mig den sedan dess. Jiro är en verklig inspiration att göra det man brinner för, håll det enkelt och ha tålamod.

Här  hittar ni mer om Jiro Ono och hans restaurang Sukiyabashi Jiro

PS: Klarabiografen var mysig men kall som vanlig. Jag grundade med en stor, varm sojalatte från Ekobaren innan så det är ett tips!!

/ Jennie

Animevolution dag 4 och mer info om resterande festival-events och filmer!

Klarabiografen_Anime_DunwichK1-lu.jpg   AnimevolutionK13-lu.jpg     AnimevolutionK11-hu.jpg

KOMMANDE FILMER: 

AnimevolutionK4-hu.jpg     AnimevolutionK12-hu.jpg     AnimevolutionK13-hu.jpgAnimevolutionK14-hu.jpg 

Klarabiografen_Anime_Sailor MoonK1-hu.jpg   AnimevolutionK5-hu.jpgKlarabiografen_Animevolution_KaijiLogoK2-hu.jpg

Jag upplevde flödet ännu smidigare idag, med allt från övergångarna mellan filmerna, till själva stilen de var tecknade i och de flesta hade en lagom längd. Fortfarande i svartvitt men med mer nyanser i skuggor och skarpare bild. Det var endast en eller två som slutade tvärt och några få som var vaga i skärpa men med tanke på hur gamla filmerna är är det oerhört bra jobbat. Och ljudet var perfekt. Inga nervikta öron idag! Själva teman i filmerna varierade från dolda politiska synpunkter till folksägner och givetvis nöje!

I alla fall är jag superglad att jag fick chansen att gå sista visningen.

Det var otroligt roligt att salongen var så full!! Jag såg typ två tomma säten. Publiken var taggad och glad – Calle öppnade med en kort inledning och lämnade över ordet till Larry Greenberg. Och jag blev jätteglad att Larry fick en rejäl applåd efter sitt intro men också efter sista filmen – ganimen – då allting var över. Jag tycker det är häftigt att han tagit sig tid att flyga till Sverige och delta i detta, han är ju själv en kunnig ”mogul” inom branschen – prova googla honom så får ni se själva. Förstå att få sitta ner med honom och bara höra hur allt startade för honom och allt han fått uppleva och se! Blev tyvärr för blyg för att fråga om någon kunde fota oss tillsammans då jag hade chansen-  hade varit Kult – men den känslan tänker jag aldrig mer låta vinna. Nästa gång ska jag fråga!

I alla fall var det himla rolig publik idag och det skrattades och ropades och spontanapplåder utbröt ganska ofta. Disc 4 slutade dock så tvärt att vi satt som nyvakna ugglor och blinkade när lamporna tändes. Larry pratade lite mer och pushade för ga-nimen som skulle komma efter och varnade också att de som var känsliga eller inte gillade skräck inte borde stanna och titta.

15 minuters paus inleddes. Jag satt kvar under dunjackan – jepp, det var kallt men tack vare den fulla salongen inte så farligt som tidigare – och mumsade i mig medhavd matsäck och vilade lite. Min stolsgranne kom tillbaka. Han hade varit alla fyra dagarna så jag frågade honom om gårdagens visning och vad han tycker om ga-nime. Vi enades om att det är väldigt roligt att fått vara med från start och att vi nu var nyfikna på sista ga-nimefilmen. Den skulle vara något skräckbetonad och jag gillar att se på skräckfilm emellanåt fast jag sällan blir rädd – kanske för att jag mer tittar på själva sättet de filmat, vinklar, filter, effekterna osv.

Låt mig säga såhär:

Om du gillar Stephen King och hans stil att framföra historia- på film eller i bokform – och känner att det når in, gillar du den sista filmen.

Om du är som mig och istället oftast börjar skratta eller tycker att det är bara FÖR konstigt med Stephen King skulle du förmodligen reagerat som mig ( jag har både läst och sett flera av hans filmer).

Jag led.

Jag var nyfiken och intresserad när den satte igång men det togs snabbt ur mig. När den korta filmen gick till sitt slut tänkte jag lättat: Det var 30 snabba minuter! varpå nästa sekvens sätter igång….. jag bet ihop och försökte hålla mig neutral och koncentrera mig på vinklar, ljussättning och miljön – det gick sådär – och när den var slut, blev jag lättad… tills nästa sekvens satte igång!!! Hur många gummimuns-grinande modellera-gubbar kan man egentligen tåla??

Där gav jag upp och satt med halvrynkade ögonbryn och ett förmodligen lätt irriterat, misstroget och ibland full i skrattuttryck i ansiktet med armarna i kors och en isande känsla i magen att Det tar aldrig slut!

Denna ga-nime är baserad på H.P Lovecrafts spökhistorier. Karaktärerna var gjorda av modellera – vilket alltid får mig att tänka på barnprogram –  men miljöerna var dock intressanta och påminde till viss del om Tim Burtons Corpse bride fast råare och ”fulare” men det var allt. Jag tycker inte heller att den riktig följde vad jag uppfattat att ga-nime ska vara men som sagt är ju genren i utvecklingsfasen ännu.

Det var helt enkelt som en film med korta noveller för Skum Skräck-älskande människor i överlag. Och möjligen en fascination för modellera-gubbar!

När lampan tändes stirrade jag på stolsgrannen. Vi var lika stumma båda två först men kunde sedan efter att jag frågat vad han ansåg enas om att den var skum och för att citera honom – ”Inte ett dugg likt om man jämför med den igår!” – sedan var jag tvungen rusa men om Du som satt brevid mig idag läser detta – gå in på min blogg och lämna din åsikt för jag vill veta mer om vad du tyckte 🙂 Sen glömde jag säga att Pokemón är grymma men jag gillar Digimon snäppet bättre 😀

Men jag är glad att jag fått chansen att vara med om denna start på festivalen och håller långa tummar och tår att den blir ett stående inslag många år framöver.

Nu kommer info om kommande events och filmer:

Nästa helg 1-2 oktober är rätt späckad och utspridd över staden.

På Klara bion vigs den åt mannen som kallas ”Mangans Gudfader”:  Osamu Tezuka och nu är det barnvänlig så ta med dina barn, småsyskon eller andra lyckostar till ungar att få se manga på stor duk!! Givet är det för vuxna också.

Många glömmer att det ÄR tillåtet för vuxna att gilla manga och att det är COOLT att ha sin favoritmanga på matboxen, t-shirten eller som bakgrund på datan! Hear! Hear!

Lördag 1 okt

Astroboy 13:00 – 15:30 del 1-4

The phoenix 16:00 – 18:30 del 1-4

Söndag 2 okt

 ”Jungle emperor Leo” 14:00-16:30 en 106 minuter lång tv-special

Här kan ni läsa mer om dem.

Ni hittar biljetter här!

Samma helg pågår det massor med roligheter i Järfälla och Jakobsberg. Checka in coola workshops – dom kostar dock en slant men materialet ingår och man betalar för båda dagarna,  chansen att se ”Min granne Totoro” på bio a´ 60kr– det är en upplevelse kan jag lova – missa inte – eller varför inte prova gratis aikido från 8 år och uppåt i Jakobsbergs sporthall, C-hallen. All info om detta hittar ni här

Helgen efter som är lör 8 okt – sön 9 okt bjuder Klara bion på både Shôjo-anime – Tjejmanga och Nytt och kritikerrosat!

Lör 8 okt – Shôjo-anime

Först ut vår allas ”Sailormoon” 13:00-15:30 del 1-4

Sedan följer ” Heart catch pretty cure – Fashion show in Paris”  film på 70 min 16:00 – 17:30

Sön 9 okt- nytt och kritikerrosat

SVERIGEPREMIÄRER:

”Kaiji – Ultimate survivor”  13 – 15:30 del 1-4 – den verkar riktigt bra.

”Summer wars” film på 110 minuter. 16:00 – 17:30

Här läser ni mer om dessa!

Biljetter hittar ni här

Visst låter allt roligt!!

Givetvis kommer recensioner från oss här på bloggen alltefter festivalens gång!

Vi syns!

/ Jennie

ANIMEVOLUTION DAG 1 OCH DAG 2

AnimevolutionK2-hu.jpg      AnimevolutionK13-lu.jpg  AnimevolutionK11-hu.jpg

 Larry 🙂

Ni måste förstå att mest troligen så är detta en once in a lifetime– chans.

Dessa kortfilmer går knappt att finna någonstans – inte att köpa eller hyra och nästan ingen av dem är visade i Europa  – någonsin. Filmerna är på japanska med engelsk text men det är inte alls svårt att hänga med.

Har ni haft oturen att missa de två första dagarna kan jag glädja er med att för endast 60kr/dag har ni fortfarande chans att gå idag lördag 24 sept och i morgon söndag 25 sept innan det på Kulturhuset fortsätter 1-2 okt och 8-9 okt. HÄR hittar ni mer info.

Larry Greenberg * se bild* som öppnar varje föreställning med att berätta om festivalen och dagens filmer kommer hjälpa er att komma ikapp. Så för i all världen: GÅ!!!!

OBS: Larry talar amerikanska, men han är heller inte svår att förstå och man törs absolut fråga honom igen om man inte hängde med första svängen. Man kan ta det i pausen om man inte vill skrika ut sin fråga över hela salongen.

Vad är det då för fantastiskt ni missar??

Animevolution är ett ihop drag av orden anime och evolution – utveckling.

Festivalens 4 första dagar är en resa från sagoberättarna Kamishibais till dagens teknologiska stil.

Dag 1

I torsdag så stod först jättegullig och trevlig personal från japanska ambassaden som hade ett bord där man fick plocka ihop vilka tidningar man ville ha med om olika ämnen rörande Japan och ett Picachu-ritblock med klistermärken längst bak. Jag tog ett ex av varje och dottern fick en blå Picachu bok och jag – den glatt pokemon-gillande mamman tog en rosa! Det var fortfarande 15 minuter kvar till insläpp så nu passade jag på att kika på Cocongs utställning –  mycket intressant måste jag säga. Ska ta mig upp på taket någon dag att se den skalenliga modellen som sägs ligga där. Jag fantiserar om att kunna kliva in i den – häng med här på bloggen så lovar jag bild på det hela!

Så var det dags att bänka sig. Jag som är van att sitta längst fram typ inne i duken tyckte först det kändes som om jag satt bland takkronorna och gluttade ner då min hänvisade plats var på näst sista raden högst upp (rad 5). Fast salongen är i perfekt proportion så det går inte att få dåliga platser på Klara och jag tror bestämt att det faktiskt var lite varmare däruppe. I och för sig behöll jag jackan på hela tiden men jag frös aldrig om näsan, så där har ni min termometer.  När dörrarna stängdes var det utlottning – WOHOO och Grattis till vinnarna – och så en kort filmvisning från en riktig Kamishibai! Riktigt coolt. När vi åker till Japan kommer vi garanterat leta reda på en för att få se live – de finns fortfarande på sina håll. TIPS till er lyckostar som vet när ni ska dit!

Så går del 1 igång. Utvalda kortfilmer från 1928-1931. För de av er som sett de tidiga alstren av Disneys svartvita kommer känna igen er. Trots att det inte förekom något samarbete länderna emellan är stilarna väldigt lika varandra, humorn också. En populär sång som återkommer i vissa av filmerna är dock  ”Singing in the rain” vilken jag glatt nickade med i takt till – även om det gick rätt snabbt.

En populär karaktär som kommer åter är Momotaro – pojken som föddes fram ut en gigantisk persika och blev folkhjälte. Ni kan läsa mer om honom HÄR. Jag tyckte det var extra kul då en av mina favoritsånger på japanska är denna om persikojuice (nej, jag kan inte språket ännu). I en del av filmerna förekommer det sång, i andra enbart en berättarröst och HEPP – mitt i allt så var det en lite längre berättelse som faktiskt börjar med riktigt film där den tecknade delen står för en drömsekvens! Tyvärr var jag tvungen gå när pausen kom och missade introduktionen om Ganime och festivalens första ganime-film!

Ganime – ”bildkonstverks-anime” –  är en ny genre så man får ha ett öppet hjärta för dessa filmer då de verkligen ligger i utvecklingsstadiet , ni kan läsa mer HÄR under rubriken: Ganime –  experimentell anime. Torsdagens film ”Tori no Uta” var enligt vittnen väldigt gripande och vacker. Den handlade om en ung pojke som jagar en undflyende mystisk flicka och hennes fågel och filmen genomsyras av de 7 färgerna: rött, orange, gult, blått, indigo, lila och grönt.

Dag 2

Idag blev mer stressigt så jag vet inte om det stod några gulliga ambassadörer där men Kulturhusets egen gulliga personal var på plats 😉 Stressen resulterade i att vi käkade middag på tunnelbananen in, hällde i oss kaffet sträckan mellan Pressbyrån T-centralen och just utanför Klara-bion och sedan tillbringade vi första 40 minuterna med att försöka äta munkar i mörkret som vi skulle haft till kaffet, jag behövde den sockerkicken. Och tar ni med godis och dylikt TA MED SKRÄPET UT!!! Idag hade jag fästmannen med mig och vi satt närmre duken denna gång, rad 3 istället för 5. Tyvärr var det mindre med folk idag vilket förvånade mig. Finns det så få film/anime-fantaster i Stockholm? Borde inte alla som går på filmatiserings-inriktade linjer vara här? Idag var det i alla fall utlottning med och jag vann den sista påsen, HURRA!! Tokfin necessär som jag använde på en gång. Larry öppnade upp med introduktion om vad vi skulle få se – lite kortare idag och ganska omgående släcktes lamporna.

Till min förtjusning började även denna visning med ett spännande avsnitt ur en Kamishibai! Sedan gick dagens kollektion som gällde år 1931-1933 igång. Min teori om värmen verkar stämma – filten kom nämligen fram. Vi vet ju alla att värme stiger så…

Även om vi såg fler filmer idag så kändes det inte av – kanske för att filmerna nu börjat ligga närmre varandra i tempo och stil vilket bildade ett bättre flöde. Gårdagens kollektion kändes stundvis knyckig för att det gick fort mellan kortfilmerna och stilarna varierades från nästan streckgubbe på enkel bakgrund till mer runda former och detaljerat. Nu kunde man även börja se skillnad rent tekniskt mellan filmerna vilket var intressant och spännande. Sedan var det paus och vi passade på att gå ur salongen och sträcka på benen – till skillnad från killen som satt bakom mig som sträckte ut och hade sina fötter på mitt nackstöd vilket jag upptäckte när vi kom tillbaka. Fast just när jag tänkte nypa han i tån så jag kunde sätta mig stötte hans kompis till han.

Så var det dags för dagens ganime ”Seikshoku Elegy” . Nu blir jag en aning kluven för jag tyckte inte beskrivningen av fimen motsvarade det vi fick se även om den följde ganimefilmatiseringen. Så här står det på hemsidan:

Ichiro, en ung animatör, bor ihop med sin tjej Sachiko i 1970-talets Tokyo. De har svårt att få tillvaron att gå ihop, och deras enda hopp är den kärlek de känner för varandra.

För det första stod endast HON för hoppet, man ser ingenstans att det är på 70-talet – bara att de säger det och om nån tycker att man skulle sett det på hans frippa kontrar jag att han såg mer ut som en polerad Wolverine (X-men karaktären) än 70-talspolisonger. Filmen var inte dålig och visst förstod jag hur man kunde se den romantiska aspekten fast jag tyckte mest att Ichiro framstod som otroligt omogen och att Sachiko var mer som en måne i omlopp omkring han.

Se den om ni får chans- det är en intressant film. De borde bara ändra informationen om den.

Så people – summan av inlägget är:

  • HÄR köper ni biljetterna över nät om ni inte gör det på plats – tveka INTE om ni bor i Stockholm och har chans att gå.
  •  Det är varmare i salongen ju längre bak ni sitter. Att det är kyligt är INTE Kulturhusets fel – utan de som äger fastigheten vägrar höja temperaturen. Jag tycker vi besökare ska ta och maila in till dem om detta så de förstår att det inte är personalen som fryser lätt utan ALLA fryser. Vem vill se på film i skoteroverall?
  • Ha öppna sinnen för ganimefilmerna.
  • Och just ja – öronproppar om ni är ljudkänsliga. Vissa av sångerskorna i kortfilmerna uppnår nästan så ljusa toner att de kan diska ur glas med dem! I alla fall intog mina öron samma läge som flygplansvingar i ett spontant försök att skona hörselgångarna.
  • LÄMNA INGET SKRÄP I SALONGEN!
  • Och inga fötter på nackstöden tack.

Vi syns

Jennie

Bilder: Kulturhuset & The Japan Times