Vernissage för fotoprojektet A Day in the World

För ungefär ett halvår sedan, den 15 maj 2012, iscensattes fotoprojektet A Day in the World. Under denna dag uppmanades människor över hela världen att fota sin vardag – hem, arbete, kultur, mat och samhälle, och skicka in dessa bilder. Resultatet blev långt över förväntan, närmare 100 000 bilder från runt 160 länder skickades in. Alla dessa bilder kan ses på ADAYs hemsida, och ett mindre antal valdes ut till en bok som vägde in på ca 500 sidor och som finns att köpa på Kulturhuset (och säkert andra ställen).

Mycket glädjande har det även blivit en utställning på Kulturhuset om projektet, bilderna och boken, och idag var det vernissage. Eftersom jag var själv med i projektet – se här för hur min dag blev – var jag mycket spänd på att se de andra bilderna och helheten. Förväntansfylld beger jag mig därför till våning fem på Kulturhuset!

För att markera att det verkligen är frågan om en invigning av en utställning måste ett band klippas av. Jeppe Wikström ber Elsa Leo komma fram för att klippa bandet (som i det här fallet naturligtvis är en gammal filmrulle…).

Elsa själv har bidragit med den här bilden, näsblod p g a stress:

Jag vandrar runt bland alla fotografier och slås av hur bra de är. En avstämd avvägning av lycka, vardag, humor och misär. Vardagsbilder, vanliga människor. Det är inte perfekta solnedgångar, det är inte magnifika landskap, det är inte misären i mellanvästern eller studiobilder. Det är hur vår vardag såg ut den 15 maj 2012. Det finns en oerhörd värme i bilderna, som är mycket tilltalande. Hit går jag gärna igen!

/Ulf Bengtsson

PS jag såg flera på utställningen som hade med bilder i boken och som gärna ville bli fotade framför sina bilder. Som den här unge mannen till exempel!

DS

PPS I ärlighetens namn så fanns en liten förhoppning om att någon av bakgrundspersonerna Desmond Tutu eller Richard Branson skulle vara där, men men. Can’t have it all, can you? Det var mycket intressant att lyssna på talarna, inte minst på Jeppe Wikström som pratade om projektet. Läs gärna mer på hemsidan! DS

Annonser

Pride House: Har det hänt något med Polisens hatbrottsarbete?

Från vänster: Marcus Sverdén, Magnus Lindgren, Christian Antoni Möllerup, Hanna Einarsson, Anna Maria Sörberg (moderator)

Jag lämnar Kulturhustaket för att se en annan paneldiskussion som verkar intressant: Har det hänt något med Polisens hatbrottsarbete? Förra året hölls en ganska uppmärksammad paneldiskussion där bl a justitieministern och Rikspolisstyrelsen deltog. Har det skett något sedan dess? Medverkande i år var Marcus Sverdén, chef, hatbrottsgruppen City, Polismyndigheten i Stocholms län; Magnus Lindgren, generalsekreterare, Tryggare Sverige; Christian Antoni Möllerup, vice ordförande, RFSL; Hanna Einarsson, Gaypolisföreningen. Modererade gjorde journalisten Anna Maria Sörberg.

Tyvärr blev denna debatt – ur debatteknisk synvinkel – en besvikelse. Mest på grund av att det inte hänt något – de goda exemplen från polismyndigheten i Stockholm hade inte spridit sig och både justitieministern och rikspolisstyrelsen var inte här i år. Den enda person som jobbade med hatbrottsfrågor i Malmö hade blivit trakasserad och sjukskrivit sig. Ingenting funkade. Panelmedlemmarna gav ett håglöst intryck. När publiken tilläts ställa frågor ställdes Polisens representant till svars för allt ont Polisen gjort den senaste tiden. Efter ett tag fastnade diskussionen i definitionsfrågor om Polisen med allvar kunde säga att alla inte behandlades lika. Den nya brottsförebyggande appen blev utbuad. Till sist stormade ett gäng demonstranter in i lokalen och visade banderoller med polisfientliga slagord. Efter många hårda ord skingrades alla av vakterna.

Anna Maria Sörberg

Marcus Sverdén

  Christian Antoni Möllerup och Hanna Einarsson

Pride House: Humor och politik med Lantz och Rosenberg

Ett feltryck i programtidningen gör att jag går fel – planen var att se utfrågningen av biståndsminister Gunilla Carlsson på Stora scenen, men det visar sig att det var Humor & politik med Lantz och Rosenberg istället. Well well. Funkar det också! Annika Lantz, ”jag har inte rakat mig så jag fick ta på mig den här strumpan!” är en kul tjej och Tiina Rosenberg är en aktivist. Allt som sägs på scen tas inget politiskt ansvar för!

Det var jättekul! Jag stannade dock inte hela tiden utan parkerade mig efter ca hälfen på Kulturhustaket med en cider.

Pride House: Paneldiskussion om normkritisk pedagogik – dåtid, nutid, framtid

Från vänster: Klara Nygren, Gunilla Edemo, Lovise Brade Haj, Agneta Josephson, Pär Wiktorsson, Edward Summanen (moderator)

Normkritisk pedagogik, kan det vara något? Eftersom jag har en mötesfri eftermiddag och mycket intresserad av utbildning slår jag mig ner i Kafé Klara för att lyssna på en paneldiskussion om normkritisk pedagogik. Mina egna erfarenheter av undervisning är att jag mellan 2003 och 2010 undervisade på Stockholms universitet i redovisning. Medverkande är Klara Nygren, utbildare RFSL; Gunilla Edemo, dramaturg, pedagog och magisterstudent i Praktisk kunskap; Lovise Brade Haj, doktorand i genusvetenskap och medförfattare till I normens öga; Agneta Josephson, Master i Praktisk kunskap med inriktning mot forumteater och forumspel, författare till Praktisk kunskap i att förhindra kränkningar – om dramapedagogiskt arbete med vårdpersonal samt Pär Wiktorsson, jämlikhetskonsult och medförfattare till I normens öga. Moderator är Edward Summanen från RFSL Ungdom.

Edward Summanen inleder med att be panelen beskriva hur de kom in på ämnet. Hur kom ni in på det här med normkritisk pedagogik? De flesta svarade ganska ledigt att de tyckte att det var intressant, just kanske framför allt att det har att göra med hur makt skapas:

GE: Det är både svårt och roligt. Googlade queerpedagogik men hittade inget.

AJ: Intresserad av maktperspektivet. Intresserad av maktförskjutningsfrågor, hur innanförskap respektive utanförskap skapas.

PW: Personligt, det är en befriande fråga. Vad är det som styr vad jag tänker? Vad är det som gör mig annorlunda?

KN: Kom in via bryt/gissa heterot. Intresserad av hur vi kan överföra teoretiska tankar till konkreta handlingar. Roliga frågor.

LBH: Fantastiskt roligt att prata om normkritik, något som sätter ord på det som jag känt.

Just Pärs svar intresserade mig: vad är det som gör att jag tänker som jag gör? Vad är mitt perspektiv? Agnetas svar var också mycket intressant, just det med makt och hur makt skapas. Edward fortsätter med att fråga vad som är den stora poängen med att ha ett normkritiskt perspektiv. Agneta menar att det ger en möjlighet att slöja av maktstrukturer, Pär lyfter fram det personliga, individuella perspektivet: det handlar om att verkligen utmana makten i vardagssituationer. Prata om sig själv, prata om ditt förhållningssätt.

Paneldiskussionen fortsätter med frågan om varför det normkritiska perspektivet blivit så populärt, samt vad det betytt för hbtq-frågor.

LBH: Det visar makten tydligt. Vi kommer närmare det som skapar ojämlikhet i samhället. Det är något nytt

GE: Det ger chefer en bättre möjlighet att ta ansvar. Istället för att bli en pålaga – ytterligare ett perspektiv som ska beaktas – kan ett normkritiskt perspektiv snarare vara en befrielse.

AJ: Ger möjlighet till att ta ansvar. Hjälper till att bestämma tolkningsföreträde.

KN: Möjliggör ett strukturellt ansvar.

PW: Har gjort många inom hbtq kaxiga.

AJ: Har givit mod till konfrontation, dock utan våld.

Här tycker jag att Agneta lyfte fram en viktig fråga: hur kan vi vara ömsint oense? Detta utvecklades också av Gunilla, som pratade om non-violent communication.

Vi i publiken inbjöds också till att ställa frågor, panelen ombads att förklara om det fanns någon skillnad mellan normkritiskt perspektiv och normkritisk pedagogik. Detta visade sig svårt. Panelen ombads också att specifikt peka på de normer som ska förändras. Det visade sig vara ännu svårare.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en mycket intressant paneldiskussion. Framför allt var det intressant att lyssna på normkritiskt perspektiv ur ett makroperspektiv (Agneta) och ur ett mikroperspektiv (Pär). Har jag lärt mig något? Absolut. Om någon vill låna ut ett ex av I normens öga vore det trevligt!

Stockholms Improvisationsteater gästar Kulturhustaket

Det finns ett gammalt Shakespearecitat från Hamlet som lyder “There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy.” Just det känns extra träffande att ta till när det gäller att sammanfatta Stockholms Improvisationsteaters gästspel på Kulturhustaket, Den Improviserade Sommartoppen. Holy macaroni vad duktiga de var! Hur är det möjligt att tänka ut och sjunga en låt som innehåller början, slut, handling, oväntade vändningar, överraskningar och en hel del humor cirka fem sekunder efter att du fått låttiteln? Här – du ska sjunga en chanson som har låttiteln Grå moln i mitt hjärta. Varsågod och sjung! Ok, inga problem!

Jag måste säga att jag är djupt imponerad av improvisationsteater. Förutom det skickliga i att improvisera fram texter till sånger och till teaterstycken så finns det något primalt med improvisationsteater, något burleskt, något urtidsaktigt. Som bungy, du kastar dig ut i det okända och din räddande gummisnodd är din förmåga att improvisera, att läsa publiken, att ge allt.

Det är gott om publik, många har samlats för att bli underhållna. Vi blir ombedda att på små lappar skriva ner låttitlar. Lapparna samlas sedan in och läggs i en stor glasformad cylinder som ställs på scenen. Vid sidan av har de en annan behållare med låtgenre. Efter lite uppvärmande improvisationsteater kommer de igång med själva sjungandet. Först ut, en chanson med titeln Grå moln i mitt hjärta. Helt lysande! Vi skrattar, vi jublar, det är superkul!

Improvisatörerna tävlar inbördes med något invecklade och ceremoniella regler. Jag roar mig att skriva ner låttitlarna, detta sjöngs under kvällen (genre inom parentes):

Ge mig ett liv (sommardepp)

Nakenchock (schlager)

Ingen är som du (ballad)

Jag ser livet genom mobilen (stockholmslåt)

Betalt och klart (singersongwriter)

Längst bak står en dam vid väggen (progglåt)

Släpp mig (RnB)

Efter massor av underbara låtar och mycket skratt och gästspel med Svante Drake samt den underbara återberättelsen av historien med de fyra engelska ladys som firade midsommar i Rimbo (som någon i publiken blev intervjuad om)

landar vi i en vinnarlåt som heter Öronvax (reggae). Diana, som skrev titeln, får komma upp på scen och få blommor. Vinnarlåten framförs traditionsenligt två gånger och jag är inte helt säker på att den andra gången stämde så värst mycket överens med den första. Men men! Stort tack till Stockholms Improvisationsteater för en superkul föreställning!

Tom of Finland – bilder från vernissagen

  Eric Sjöström, Kulturhuschef

  Cay Sevón, ansvarig Åbo Kulturhuvudstadsår

  Gary Everett, Homotopia i Liverpool

  Jon Voss, förlagschef QX

  Harry Helenius, Finlands sverigeambassadör

  Durk Dehner, president & cofounder Tom of Finland Foundation

  Susanna Luoto, Tom of Finland Foundation (t v), och Gary Everett

Återigen slås jag av hur lite jag kan om gayvärlden. Faktiskt inget alls. Därför tycker jag att det är jättekul att Kulturhuset väljer att göra en utställning om Tom of Finland och visa upp hans verk. Bra gjort!

Redaktionsmöte på Taket

Fredag och vi på Besökarredaktionen träffas för lite socialt umgänge. Tanken är att vi ska prata lite bloggning, samt att lära känna varandra lite mer. Många av oss nya har inte träffat de gamla så ett av syftet med kvällens övning är att ge möjlighet till att träffa dem du inte träffat tidigare. Vi tyckte alla att Mia var spik på när det gäller att beskriva vad en Besökare är, så då återstår bara lite fotografier. Därför, här kommer lite bilder på några av oss!

Jonna Westin 

Astrid Nilsen Schaub

Peter Schaub

 Vesna Prekopic

 Stefan Zachrisson

 Mia Wikdahl 

 Rubina Valli 

 Hedvig Ljungar

 

Och eftersom jag alltid är bakom kameran får jag leta fram ett annat kort på mig själv:

 Ulf Bengtsson 

 

Flera av oss stannade sedan kvar till när Bianca & Tiffany tog över Taket. Först en mycket rolig – och mycket träffande – monolog/stand up av Bianca, a.k.a. Snubben. Därefter lite djande och senare lite låtar av Tiffany: