Klubb Freshest – En fräsch, lite lesbisk klubb.

Hej alla.
I lördags var jag och min kille på Klubb Freshest på Studion. Vi kom dit vid 22:30, efter en hemmaförfest med nachos, salsa och en hel del tequila. Min första tanke: Det står tre vakter i dörren, plus en tjej som sitter i kassan, plus en till vakt precis när vi ska gå in. Okej, fem säkerhetspersoner innan jag ens sett en människa.
När vi väl kom in ser jag små små klasar av människor och två vakter till.
I baren står fem (!) personer och ser dryga ut.
Några kvinnor spelar pingis.
Mitt fösta intryck: alkoholfri mellanstadiefest.
Fick senare under kvällen höra att Kulturhuset är väldigt noga med vakter kontra antalet besökare, vilket till en början ter sig väldigt lustigt. Varför ska Kulturhusets klubb husera med fler vakter än en vanlig nattklubb? Studion tror jag är en betydligt lugnare klubb än vilken annan klubb i Stockholm stad som helst (skulle jag påstå och tro).

Vid en första anblick påminner Klubb Freshest väldigt mycket om numera nedlagda Högkvarteret. Klientelet är väldigt queer med en stor touch av korta frisyrer och lite lesbianism (klippte själv håret igår och stoltserar nu själv med en lite stereotyplesbisk frisyr).
Något senare än utlovade 22:30 började en dryg timme med queera och feministiska uppträdanden. Har aldrig förstått mig på det där med queer feministperformance/uppträdande; det får mig alltid att fundera i tankar om kvalitet.
Jag kan väl inte påstå att jag höll fokus på uppträdandena som avlöste varandra ganska rappt 100% hela tiden, men det som slog mig efter ett tag var: Varför måste det alltid vara två tjejer på scenen som inte är jättebra på att sjunga eller spela sina instrument. Är det vad som definierar queer konst? Lite slappt? Lite: jag-bryr-mig-inte-om-jag-inte-kan-spela-jag-är-queer? Själv tycker jag att det är väldigt trist att behöva lyssna på någon som gör egen hittepåcountry med feministisk ton och gör det halvtaffligt. Varför kan man inte göra det bra för en gångs skull? Varför inte ställa sig på scenen och faktiskt vara riktigt jävla bra på countryn? Inte bara vara lite ironisk/fräck och sjunga dåligt.

Efter ett tag börjar det strömma på med folk vilket gör mig bättre till mods.
Klubb Freshest är bäst när det gäller musik och dansgolv. Det är sällan jag upplever att folk dansar på riktigt som jag gjorde i lördags. ALLA dansade. Eller så var det bara att min promillehalt ökade i takt med att bpm:en ökade.
Jag hade ändå såpass kul att jag, efter att till en början bestämt att vi skulle avlägsna oss vid 00 eftersom att jag skulle jobba dagen efter, sa: vi stannar längre! Jag vill dansa!
Det är ett gott tecken. När Oskar vill stanna.

Kan man locka med lite bättre ”artister” till de första timmarna tror jag att Klubb Freshest kan bli en bredare, och bättre, arvtagare till Högkvarterets feministiskt queera arv. Lokalen är betydligt bättre och kan potentiellt fyllas med betydligt fler personer. Jag tror att intresset finns och jag tror att man skulle kunna locka dit fler ”söderfolk” från de lite större ställena som Södra teatern eller liknande. Vi som kanske klassar oss till den lite mer söder-queer-gay-genren är inte direkt bortskämda på bra klubbar. Därför tycket jag att Klubb Freshest behövs.
Vi behöver fler ställen att gå till i den här stan!

Tack Malin och Talia för att ni vet vad vi lesbiska bögar (och liktyckande/likasinnade/andra/queera) vill dansa till.

(Tänkte bara anmärka på en sista grej: baren stoltserar inte direkt med ett gediget utbud av alkohol, varför tar man då ut relativt dyra priser för en öl eller drink? De där priserna borde Kulturhuset se över ganska omgående tycker jag. Vi kan väl omöjligt betala för ”läget” (platsen)? Men som en medskribent skrev: Kulturhuset är inte direkt känt för sina billiga priser på caféer, och man verkar inte göra ett undantag för en nyöppnad klubb som riktar sig mot ett yngre klientel heller. Synd!)

(foto: Anna Classon. Objekt: Malin Träff och Talia Gallegos Fadda, skaparna av Klubb Freshest och Freshest: The Evolution of Streetdance)

Kulturhuset och en fasad

Idag stod jag på plattan och betraktade Kulturhuset snett nedifrån.
Kulturhuset är ganska fult. Men det tar plats.
Jag betraktade den grå massan snett nedifrån.
Lite som jag känner att jag gör med vår kulturminister, fast tvärtom.

Jag skulle vilja fråga Lena Adelsohn Liljeroth vad hon tycker om namnet Kulturhuset. Enligt henne har ordet ‘kultur’ en negativ klang och hon föreslår istället användandet av ordet ‘underhållning’. Jag tycker vi skulle kunna döpa om Kulturhuset till Underhållningshuset.
Det tror jag skulle bli ett bra namn. Sen skulle vi börja ta betalt för att ens gå in i huset.
Vi privatiserar hela skiten, eller ännu bättre: låter regeringen flytta in där.
Lite som man kommer göra med Dansmuséet.

Egentligen kanske man inte ska gnälla på det där tråkiga, grå huset.
Där får åtminstone kulturen frodas. Mitt i centrala Stockholm. Mitt bland massorna. Underhållningen som pågår därinne är viktig för oss. Jag hoppas att Blubby inom kort kommer att inse hur viktigt kulturen är. Utan den skulle hon inte ha ett jobb.
Utan den skulle hon mest vara en oerhört underhållande kvinna med underhållande tankar om underhållande eller icke-underhållande kultur.
Mitt råd till Blubby:
Läs lite Tranströmer och drick ett glas vin. Sen kan vi börja snacka.

(…egentligen vet jag inte vad detta har med ett besök på Kulturhuset att göra, men det är tankar som slog mig när jag stod där och betraktade.)

Vad är Kulturhuset för dig?

Som rubriken frågar finns det säkerligen lika många svar som det finns människor i Stockholm.
Kulturhuset för mig är ett ganska dåligt café högst upp, spännande bottenplan, en ständig strid av kultur i alla dess former samt Stockholms Stadsteater. Om jag ska vara ärlig så har väl Kulturhuset mest betytt Stockholms Stadsteater för mig. För det är nog där jag känner mig mest hemma, på scenen. Inte speciellt mycket bland anime eller författarscener.
Jag tänker såhär: Vad är Kulturhuset för dig? Vad skulle du vilja att jag skrev om nästa gång? Jag tänker att jag kanske skulle ge mig på recensioner av kanske caféerna och annat som finns på Kulturhuset. Vi kanske kan bedöma saker från 1 Besökare till 5 Besökare?! Det tror jag att vi provar.
Tänkte börja med ett återbesök högst upp i huset och se ifall det välbesökta cafét kan rädda upp sig från 1 Besökare till något annat.

Kulturhuset – räddaren i nöden

Något som det verkligen lider brist på i Stockholms innerstad är bra offentliga toaletter. Vad finns då mitt i Stockholms centralaste hjärta? Kulturhusets bottenplan och den fantastiska (och sen sommaren) gratis, röda unisextoaletten.
Tyvärr ska denna återigen sälla sig till övriga innerstads kostsamma toaletter när Fastighetskontoret ”hitta en annan teknisk lösning för betaltoaletterna”.
Så länge tycker jag att alla och envar ska passa på att utnyttja dessa så ofta det går. Passa på att pissa, det är sällan det är gratis i denna stad!