Joan Jonas: Reanimation

Det finns två saker jag älskar att göra efter att ha varit borta från Stockholm för en längre tid: ta en promenad i naturen i Ulriksdal, och åka till Kulturhuset. Fika på våning två och sen titta på utställningarna. Då känner jag mig hemma.

Image

Sista veckan tittade jag på Reanimation, av Joan Jonas. Utställningen utgörs av ett videoarkiv med olika verk från 1968 till 1989, och verket Reanimation. Jag kände inte till Joan Jonas och hennes verk så allt var nytt för mig.

Hon föddes i New York 1936 och är en pionjär inom performance- och videokonsten, och en av de viktigaste kvinnliga konstnärerna aktiva i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Hon började som skulptör och runt 1968 började hon experimentera med olika former av videokonst och performance, för att, som hon sade, ”unlike sculpture and painting, video was more open, less dominated by men”.

Hon var särskilt påverkad av arbeten av John Cage och Claes Oldenberg och deras intresse för ”icke-linjär” struktur, vilken hon också följer i sitt eget arbete. Berättelserna i Joan Jonas videor är ofta fragmentariska och cirkelformiga, inte alls linjära.

Mellan 1972 och 1976 skapar hon ett konstnärligt alter ego, Organic Honey, en “electronic erotic seductress,”med vilket hon representerar och undersöker (kvinnlig) identitet och kvinnornas skiftande roller. Spegeln och bilderna blir ett medel för att sudda ut gränsen mellan objektivitet och subjektivitet.

Mytologin, sägnen och det rituella i kulturen och konsten är återkommande inslag i Joan Jonas arbete, och naturen spelar också en viktig roll i hennes konst. Reanimation är inspirerad av boken Under the Glacier (1968) av den isländska författaren Halldor Laxness. Glaciärerna är en metafor för naturen som alltid ändrar form, speciellt nu när de smälter. De representerar transformation, det oskarpa ställe där verkligheten och den emotionella världen möts och smälter in i varandra. Is, som kristall, är som en spegel, men den kan smälta, ändra form, skapa imaginära reflexer.

Joan Jonas konst är direkt (man ser bilder och hör ljud och de har en direkt inverkan på tittaren) men man behöver också vetskapen om vad som står bakom den, speciellt behöver man tid. Tid för att bara titta och lyssna och inte tänkta på någonting annat, annars blir man bara fascinerad av den fina kristallskulpturen med sina förtrollande reflexer utan att verkligen ”se”. 

Image

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s