Videokonst

Jag går ofta in på måfå på Kulturhusets hemsida. Delvis för att kolla vad som är på gång och delvis för att irriterat kontrollera vad jag missat av intresse. Det digitala galleriet Screen brukar ofta locka in mig, i för mig nya konstnärers uttryck. Jag hittar The Sound of Microclimates (2004), som är konstnärsduons Semiconductors skildring av ett Paris sett genom ljud och ljusfenomen, bildat av den aktuella väderleken.

Videon är ca 8 minuter lång bildmässig limbovärld, som genom sin avhumaniserade värld, för tankarna till någon dystopisk plats där människorna inte längre finns på stadens gator. Kvar finns hus, betong, asfalt. Ljus och ljud.

Ljusfenomenen är kanske det enda som är kvar av människorna som en gång vandrat på Paris gator. Ljuden som matchar ljusen är kanske de tankar som var människornas innan de försvann. Kanske har staden absorberat oss.

Min fantasi skenar. Sen sätter jag på videon igen, men blundar, och jag hör astmatiska andningar, tinnituspipanden, avlägsna barnröster, fågelkvitter och insektsljud.

Och så blir det bara tyst och svart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s