Bang Bang

Den internationella kvinnodagen den 8 mars har uppmärksammats i min familj sedan jag var barn. På jugoslaviska klubben i Norrköping festades det årligen på denna dag och alla kvinnor fick en varsin röd ros kvällen till ära. I och med att de flesta familjer i vardagen firade 364 dagar till mannens ära, såg man till att festa loss rejält denna kvinnokväll.

När den feministiska tidskriften Bang ordnar fest på Lava den 8 mars, är varenda förköpsbiljett slut och kön till efterssläppsbiljetterna ringlar lång men lovande, eftersom den också är ovanligt snabbrörlig. Men så kommer en av dörrvakterna ut och ropar med basröst, när 50 meter kö återstår, att biljetterna är slut. Och samtidgt som besvikelsen högljutt suckas ut ur de stelfrusna kropparna som längtat efter lite medsysterlig värme denna kväll, kommer jag snart att tillhöra de lyckliga inomhus, som hyllar, stoltserar med och framhäver sig själva och varandra. Inga män delar ut rosor här, utan var kvinna reder sig själv i hyllandet.

Samtidigt i en annan del av landet får författaren och journalisten Maria Sveland en hel bukett med taggigt ris från de män hon är inbjuden att dela sin kväll med. Föreningen Grävande Journalister har förberett en kväll i debattens tecken, men kvällen urartar sorgligt nog, men inte helt oväntat. Sveland får på självaste kvinnodagen ännu en gång känna det kvinnohat hon beskriver i sin senaste bok. Under helgen som kommer beskriver hon på sin hemsida vad hon utsatts för:

”För vad var det de egentligen bevittnat? En närmast perfekt iscensättning av det jag skriver om i min bok Hatet. Hur manlig aggression lätt drabbar kvinnor som tar plats. Det gick en tydlig signal från scenen ut till alla de kvinnor som befann sig i detta rum denna kväll; Vet din plats och håll tyst. Låt det vara så som det alltid varit, låt männen synas och höras. Låt männen tala i församlingen.” http://www.mariasveland.se/aktuellt/gubbvaldet-pa-grav/

Det har hänt en hel del sedan barndomens festkvällar i Norrköping, men jag hedrar fortfarande min mamma med ett vykort, sms eller telefonsamtal varje 8 mars. För att hon är värd det. För att alla kvinnor är värda det. Och för att resten av året fortfarande tycks tillhöra männen på alltför många sätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s