Bois-Charbons, ett videoverk

Jag är ny här. Som bloggare alltså, inte som besökare på Kulturhuset förstås. Slinker ofta in, sitter en stund i biblioteket. Släntrar runt på en öppen utställning. Tittar en stund på schackspelarna. Likaväl väljer jag även inbokade besök. Författarsamtal, speciella utställningar eller ett seminarium.

Nu har jag testat något nytt. Screen. Screen är ett digitalt konstgalleri på Kulturhusets webb. En plats för digitala konstverk som görs och sprids på internet.Och det går ju utmärkt att vara besökare även på webben!

Jag har tittat på Robert Shorts videoverk Bois-Charbons. En dokumentation av Paris reklamskyltar, affischer och graffiti under åren 1956-1968. Nu är Short professor i europeiska studier på University of East Anglia, Storbritannien, men då var han ung student som upplevde Paris under 50- och 60-talen. En speciell  tid.

I kommentarer till verket säger han att han främst inspirerades av konstnärerna i Paris på den tiden som Atget och Brassaï men framför allt surrealisternas flanerande. De korta klippningarna beror främst på möjligheten att utnyttja den då dyra filmen, inte på något konstnärliimage_miniature.phpgt grepp. Han hade inte heller ett dokumenterande i sinnet utan filmade det han tyckte var vackert och inspirerande. Nu i efterhand när de gamla skyltarna är förlorade och affischväggarna ett minne blott, är hans verk förstås viktigt på ett annat sätt.

Så.. till själva filmen. Den börjar väldigt lågmält.. lite vemodigt nästan. Husväggar fulla av budskap av olika slag. Politiska budskap, reklam, klotter, om vartannat. Lager på lager. En historia som skymtar fram om man skrapar lite. Reklamskyltar till stadens olika verksamheter. Murade och kaklade ord fast förankrade i husen. Som en bild av tiden just nu. En lite romantisk bild av ett svunnet Paris.

Bilderna visar också en glimt av staden, husen, men inte några människor. Ungefär mitt i så ändras tempot och känslan. Musiken snabbas upp och de politiska affischerna blir fler och fler. Budskapen om revolutionen och människors missnöje lyfts upp. Här kommer strax också fler människor med i bilderna. Precis som att de behövs för att stärka känslan av nutid och händelse i bilderna. Det är inte längre oklart vad som är nytt och gammalt. Det här är känslor, känslor som äger rum i nuet.

Och rätt var det ärBoisCharbons_2_puf så vajar de röda fanorna i bild och kampsångerna ljuder. Vi är mitt i majrevolutionens tid 1968. Demonstrationer, människor och rött, rött. Men också budskapen i form av affischer och texter på husväggarna. Viljan att sprida budskap på många sätt. Både genom sång, ord, bild och text.

Han sa sig inte ha en tanke med filmen, men jag tycker nog att det känns som det finns en ändå. Vår vilja att göra avtryck, se skeenden, kunna gå tillbaka men också stanna i nuet. Bygga på, och förnya. Utan att lämna det gamla allt för långt ner i lagren.

Rekommenderar! Den är bara 10 minuter. Det hinner en med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s