Köksspråk – könsspråk?

Jag har aldrig gillat att laga mat. Kökets domän är inte min och kommer aldrig att bli. Trots denna insikt om mina egna bristande förmågor som säkerligen beror på bristande intresse för allehanda kryddor, råvaror och smakförhöjande gjutjärnsprylar, så har jag vid diverse högtidsdagar haft många utanför-kroppen-upplevelser, där jag förundrat betraktar mig själv, när jag adrenalinstinn försöker vara en god husmor i släktens ögon och bjuda på hembakat. Och efter varje gång jag svettats igenom en sådan dag lovar jag mig själv att aldrig mer. Till nästa prestationsångestfyllda födelsedagsbjudning. Och jag förstår inte hur denna konserverade syn på kvinnlighetens vedertagna köksliga tillhörighet har tagit sig in i mitt sinne. Inget annat normbundet har det. Men detta har.

På Screen kan man mellan 28/11 och 22/12 se 6-minutersklassikern ”Semiotics of the Kitchen” (1975) av Martha Rosler och jag betraktar fascinerat med vilken aggressivitet Rosling bokstaverar sig igenom alfabetet med hjälp av visuella hjälpmedel i form av köksredskap. ”Apron”, ”Bowl”, Chopper, Dish, Egg Beater, Fork, Hamburger Press, Grater, Ice Pick, Juicer, Knife, Ladle, Measuring Implements, Nut Cracker, Opener, Pan, Qork Bottle, Rolling Pin, Spoon, Tenderizer,och så avslutar hon med att visa U, V, W, X, Y och Z med stora armrörelser. Slut. Filmen driver med käcka matlagningsprogram och är en kritisk kommentar till de förväntningar som fanns, och fortfarande finns, på den goda husmodern. Den riktiga kvinnan. Sättet som redskapen förevisas är fyllda av hat och aggression. Alla spetsiga föremål görs det huggande rörelser med (framför allt gaffeln och kniven som är som taget ur en Hitchcockrulle). Det som är till att bankas med, bankas det riktigt hårt med, det som är till att röras med, kastas det bort med, hamburgerpressen klapprar som en dödskalles käkar och juicepressen blir en bryta-av-nacken-övning.

Det är lika befriande att se Rosler för snart 40 år sen vägra vara husmor, som deprimerande att se dagens matlagningsprogram med florsockersöta 60-talsretrodoftande köksfetischister eller machovarianten som ser ut att fånga sina egna middagsbyten. Själv befriade jag mig från förväntningarnas bojor den dag för några år sen, då jag kom pigg och utvilad till förskolefikat med två påsar köpmuffins, alltmedan sviterna av 79 sorters hemmagjorda cup cakes lyste desperat ur de andra duktiga-mamma-ögonen. Aldrig mer för att jag tror att jag måste.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s