Stockholmsäktenskap och andra förbindelser

Nyligen firades Stora Läsardagen 2012 runt om i Stockholm, som ett arrangemang för att hylla bokläsningen. Kulturhuset, DN och Stockholms stadsbibliotek stod bakom detta, och Kulturhuset fylldes av högläsning, boktips och författarseminarier om Stockholm i litteraturen. Jag tog med mig svärmor och gick och lyssnade på ”Stockholmsäktenskap och andra sorters förbindelser”.

Medverkande författare:
Erik Helmerson – Den onödige mannen
Karolina Ramqvist – Alltings början
Per Naroskin – Fuskaren som försvann
Nina Lekander – Hästar, män och andra djur
Helena von Zweigbergk – Anna och Mats bor inte här längre

Inledningsvis ställs frågan till publiken: vet ni vad ett Stockholmsäktenskap är? Spridda skratt hörs och svaret ropas högt från flera håll. Publiken är stor och består främst av äldre män och kvinnor; självklart kan de sin Stockholmshistoria.

Stockholmsäktenskap kallades i Sverige under senare delen av 1800-talet, de förhållanden där ett par levde ihop utan att ha ingått äktenskap – dvs det man idag kallar samboskap. Stockholmsäktenskap förekom inom arbetarklassen och medelklassen i Stockholm vid denna tid. I hela landet användes begreppet Stockholmsäktenskap för vad man ansåg var ett syndigt leverne, speciellt om levernet i storstaden Stockholm där den sociala kontrollen var svag. (Wikipedia)

Helena von Zweigbergk pratar om våra moderna koder; att det i parrelationer är viktigt som medveten människa att veta hur man uppför sig. Typiskt medelklass och typiskt för stockholmare, som ju vill vara moderna. Därför känner folk igen sig i hennes roman ”Anna och Mats bor inte här längre”. Valmöjligheten i storstaden gör det svårare att leva, eftersom utbudet av andra personer är så stort. Att behöva välja skapar oro. Alla har sett Dr Phil och kan det här med relationstips, vet hur man ska leva. Men vad hjälper det i verkliga livet?
– Tjuvlyssnar du på folk runt omkring dig?
– Ja, omedvetet.

Stadsdelar har också stor betydelse. I Per Naroskins bok ”Fuskaren som försvann” sker en klassresa nedåt, där psykoterapeuten Martin tvingas använda en sliten tobaksaffär på fattigsöder som terapilokal. För hans verksamhet hade Östermalm varit en värdig inramning. Ja, allt hade varit av intresse utom just söder. Under ett misslyckat tv-framträdande sopar en norsk KBT-terapeut golvet med honom.
– Martin är 50 år och har aldrig varit med på tv.

Karolina Ramqvists unga huvudperson Saga i ”Alltings början” äger i stället staden, framför allt söder. Hon har koll på koder och utelivets hierarkier. Hon är en duktig flicka som vill ha passion i stället för trygghet, en antivärld som motsats till sitt medelklassliv. Därför väljer hon ett destruktivt förhållande med Stockholms vackraste man.
– Är det viktigt med rätt stadsdel?
– Ja. I Sagas kretsar tänker man alltid på hur man ser ut, vad man signalerar.

Nina Lekander inleder med att konstatera att ingen på scenen sitter i synd (alla har prydligt korsade ben inklusive männen) och får många skratt när hon demonstrativt sätter sig manligt bredbent. Hennes roman ”Hästar, män och andra djur” handlar lika mycket om manligt/kvinnligt som om ledarskap och makt. I stallet slipper flickorna klä upp sig och vara vackra, och lär sig att hantera det stora djuret.
– Hellre en häst än en man, säger Nina. Sedan berättar hon att hon trots allt ska gifta sig för tredje gången, men att hon den här gången ska skriva äktenskapsförord (mer skratt).
– Handlar boken om dig?
– Inte som ”Femtio nyanser av honom”… Men ja. Hästar är stora och farliga. Man måste tämja dem, lära dem lyda.

Erik Helmerson sätter fingret på varför äktenskap och parrelationer är så tacksamma att skildra, särskilt för oss i Sverige där vi inte har krig, svält och andra katastrofer.
– Att två människor ska leva ihop är ett nog så komplicerat drama, det kan vara större och mäktigare än fallande bomber. I hans roman ”Den onödige mannen” är huvudpersonen Peter en loser, aggressiv men ändå passiv.
– Medelklassaggressiv, som Erik säger. Peter bor i Enskede men har inte klippt navelsträngen till söder. Här blir medelklasslivet något motbjudande, med en avvisande fru och en icke-kommunicerande dotter. Erik ville skriva om en man som slår tillbaka, men inte som i hollywoodrullarna där hjältarna alltid är gamla elitsoldater med tillgång till vapen. Utan i stället peka på vikten av civilkurage.

Fler kommentarer:
– Min roman är inte direkt någon ”In treatment” (Per).
– Det finns ju hästterapi också (Nina).
– Saga tycker det är skönt att slippa vara flickig (Karolina).
– Hästen blir ju rädd för en groda. Gäller detta män också? (Erik till Nina).
– Män är nog mer flyktbenägna (Nina).
– Menar du då att kvinnor är grodor? (Helena till Erik).
– Fast min huvudperson Ann flyr hela tiden trots att hon är där (Helena).
– Ni pratar om att Helenas bok är parodisk, fast det är superrealism (Erik).
– Ja? (Helena).

Timmen går snabbt och är fylld av skarpa iakttagelser och många skratt. Författarna bjuder på sig själva och en fin personkemi uppstår på scenen. Idag räcker det inte med att bara skriva böcker; som författare förväntas du vara underhållande och spirituell; förvalta ditt varumärke väl. Hårda krav. Men just här och nu blixtrar det till. Sammanfattningsvis är det ett mycket underhållande seminarium, och jag blir definitivt sugen på att läsa alla fem romanerna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s