På djupet med Barbro Lindgren

”Jag ska aldrig mer skriva en barnbok”, de orden formade Barbro Lindgren för ett år sedan. Barbro Lindgren är för mig och kanske för många yngre mest känd som just barnboksförfattare och därför kom det beskedet som en väldigt tråkig nyhet. Samtidigt får jag lära mig att Barbro Lindgrens författarskap är så mycket mer än böckerna om Max, Den vilda bebin och Loranga, Masarin och Dartanjang.

När jag läser en riktigt bra bok vill jag, förutom att läsa fler böcker av författaren ifråga, veta mer om författaren och personen bakom verket. Det ger fler dimensioner till ett verk när man får förståelse för författarens bakgrund och tankar. Just det får vi chansen att göra genom programserien ”På djupet” på Kulturhuset. Den här lördagen var det Barbro Lindgrens tur att i samtal med journalisten, författaren och översättaren Yukiko Duke, berätta mer om sitt mångåriga författarskap.

Drygt 150 personer hade samlats i hörsalen och med några svepande blickar runt i lokalen kunde jag snabbt konstatera att jag var 20-30 år yngre än majoriten av åhörarna, men också att säkert 98% var kvinnor. Av de få manliga åhörarna fanns dock en med stor dignitet, nämligen Tomas Tranströmer, och det ger en fingervisning om Barbro Lindgrens storhet som författare.

Barbro Lindgren har skrivit över 100 böcker och man skulle kunna säga att hon har skrivit böcker för ett helt liv; från vaggan till graven. Hon har nämligen skrivit böcker för de allra minsta, för barn i förskoleåldern, skolåldern, tonåringar, vuxna och för de som är på ålderns höst. Själv säger Barbro Lindgren att hon inte orkar bli vuxen. Att hon varken har lyckats bli traditionell eller konventionell utan lika gärna kan fortsätta som hon gör och hålla barnet inom sig levande. Och på något sätt kan man skönja den lilla sårbara flickan inom Barbro Lindgren när hon talar med sin späda röst och spjuveraktiga humor.

Yukiko Duke nämner vid flera tillfällen att döden är ett ämne som upptar en stor del av Barbro Lindgrens författarskap. Ända sedan 4 års ålder då Barbro Lindgren insåg att djur och människor dör har hon bearbetat tanken på döden. ”Man bearbetar den tills den inte känns så farlig längre”, menar Barbro. När vi också får veta att Barbro Lindgren förlorade sin bror som ung vuxen är det inte svårt att förstå att döden säkert har följt henne som en envis skugga genom livet.

En text berör mig när författaren lyckas förmedla en känsla, sätta ord på känslor som jag har eller få mig att återuppleva en händelse jag har varit med om. Känslor och händelser som jag inte själv lyckas formulera i ord. När Barbro Lindgren läser högt ur en av sina böcker som handlar om tiden då hon vakade vid sin döende mors sida på Stockholms sjukhem var det som om hennes ord hittade en Autobahn till mina tårkanaler. Tårarna började tränga fram redan när hon läste den talande titeln på boken: ”Nu är du mitt barn”. Hennes ord snabbspolade mitt liv några år bakåt i tiden då jag själv satt på just Stockholms sjukhem vid min mors sida och inväntade det oundvikliga. En väntan som användes till att säga det viktigaste och till att ta farväl långt innan vi slutgiltigt skildes från varandra. Om navelsträngen ännu inte är klippt, så blir den i det ögonblicket bortsliten.

”När man skriver om människor omkring sig så finns de människorna kvar”, säger Barbro. Det är ett väldigt fint sätt att ge de människorna ett fortsatt liv. Att låta dem bli ihågkomna. Det ska jag lägga på minnet.

Eftersom jag själv mest är intresserad av barnlitteratur hade jag önskat att samtalet hade berört Barbro Lindgrens barnböcker lite närmare. Jag hade velat veta varifrån hon hämtade inspiration och vad som fick henne att skriva så många barnböcker.  Å andra sidan öppnades dörren till världen av hennes vuxenböcker för mig och jag fick en väldig lust att läsa dem. Tyvärr är flera av dem slutgiltigt slut i bokhandeln och hos förlaget, så jag får ge mig ut på jakt bland bibliotekshyllor och på antikvariat efter böckerna.

Samtalsstunden avslutades med publikfrågor och jag kände en enorm beundran och värme från publiken. Här satt många jämnåriga till Barbro Lindgren som säkert har följt hennes författarskap genom åren och bland åhörarna fanns också Barbros vänner och släktingar. Det var inte så många som hade frågor till Barbro Lindgren utan de flesta ville främst tacka henne, bland annat tacka för att hon skildrar människor som är annorlunda och utanför och för att hennes böcker skänker tröst till dem som förlorat någon närstående.

Varför ska nu Barbro Lindgren inte skriva någon mer barnbok? Hennes svar är att hon helt enkelt har kommit till den punkt då hon har skrivit det hon ville säga. Och att skriva för vuxna får henne att känna sig totalt fri.

Barbro Lindgren är aktuell med vuxenboken ”Även en ihålig nöt vill bli knäckt” (Karneval förlag) samt ”Barbros bästa” som är en samling av hennes bästa barnböcker (Rabén & Sjögren).

http://karnevalforlag.se/bocker/aven-en-ihalig-not-vill-bli-knackt

http://www.rabensjogren.se/bocker/Utgiven/2012/Host/lindgren_barbro-barbros_basta-kartonnage/

/Mia Kim

Annonser

One thought on “På djupet med Barbro Lindgren

  1. Ping: Recension: Lindgren, Barbro; Bladen brinner; 1973 - Feministbiblioteket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s