Vinyl!

På Kulturhuset har man under många år kunnat lyssna på vinylskivor (eller LP-skivor som det också heter) och på senare tid CD-skivor. Inne på biblioteket för film & musik så finns det fortfarande en vinylhörna där man kan lyssna på vinylskivor med varierande teman för de olika årstiderna. Nu i september startar ett operatema, tidigare i sommar var det ett pop/rocktema, under flera fredagar har det även varit DJ:s som spelat skivor där.

Det har också stått en back där med okända artister + nysläppta vinyler som tidigare funnits på CD. Förut så fanns det färdigmonterade nålar till skivspelarna men eftersom de försvann eller gick sönder så måste den som vill lyssna visa upp sitt bibliotekskort för att kunna låna en nål som personalen kan sätta i skivspelaren, och även sätta på skivan om man inte vet hur man ska göra.

Vinyl är alltså samma sak som LP-skiva (den svarta runda plastskivan) och då ingår omslag och innerkonvolut. Men vad är då grejen med vinyl? Det som tilltalar mig är omslagen som är större än CD-skivornas omslag, det gör att det finns mer att titta på och fördjupa sig i, t.ex. dubbelalbum som man kan öppna som en stor bok. Vinyler i olika färger är ytterligare en bidragande orsak till det visuella värdet. På själva etiketten (som sitter i mitten) så är ibland bilden uppbyggd så att metallstången som sticker upp när man lägger skivan på skivtallriken blir en del av totalbilden, kanske en kroppsdel eller något annat iögonfallande. Mönstret på etiketten kan också skapa en hypnotisk effekt när den snurrar på skivtallriken.

En annan sak med vinyl är att det blir en konstpaus när man ska vända sida, lite som en konsert/teaterpaus. Dessutom finns det på vissa innovativa skivor ljud ända tills nålen kommer längst in, och där kan den snurra upprepande med musik eller andra roliga/irriterande ljud ända tills lyssnaren blir tvungen att ta bort nålen från skivan för att inte bli galen! Det mest kända exemplet på ett ljudande innespår är efter sista låten ”A day in the life” på Beatles skiva ”Sgt Pepper” som är i linje med den psykedeliska anda som fanns 1967.

Det är roligt att Kulturhuset håller liv i det här klassiska utförandet av musikåterutgivning, jag skulle också vilja se en hel vägg tapetserad med alla möjliga LP-omslag, det finns i omslagen en konstnärlig kvalitet som behöver komma fram, varje omslag är som en tavla och skildrar sin historia och tidsanda.

/Peter Schaub

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s