Bibliotek Film & Musik – tips för alla filmälskare

Idag vill jag tipsa om Bibliotek Film & Musik på Kulturhusets våning 2. Ni som en gång hittat hit vet vad jag menar; ni andra som fastnat nere på Bibliotek Plattan för att det är Stockholms närmaste bibliotek; lägg på några rulltrappor och max en och en halv minut så är ni i himmelriket. Åtminstone om ni som jag gillar film och litteratur om film.

Naturligtvis finns här även musik att låna hem och lyssna på, liksom böcker om dans och teater, men det är vid filmhyllorna jag fastnar. Först flera hyllmeter intervjuer med och biografier om regissörer som exempelvis Spike Lee, Mike Leigh, Stefan Jarl, Akira Kurosawa, David Lynch, Roman Polanski, och minst tio böcker som handlar om Alfred Hitchcock (jag hittar till och med manuset till ”North by Northwest” som jag inte kan låta bli att läsa några sidor ur). Lägg så till skådespelarbiografier om Ingrid Bergman, Marilyn Monroe, Boris Karloff, Bela Lugosi, Karl Gerhard, John Gielgud, Robert de Niro, Clint Eastwood…. Ja, varenda titel lockar och drar så att jag undrar hur sjutton mitt resterande liv ska räcka till att läsa allt detta?

Dessutom är hyllplanen med filmteori synnerligen intressanta och avhandlar såväl feminism som kön, krig, politik, dialoger och docufictions. Allt inom filmens värld förstås. Det mesta är engelskspråkigt, men det finns också litteratur på svenska.

Några konkreta exempel då, vad kan man låna med sig hem? Min blick faller på Make Your Own Damn Movie – Secrets of A Renegade Director av Lloyd Kaufman (med Adam Jahnke & Trent Haaga), en bok jag läst delar av tidigare och nu åter fnissar mig igenom. Tramsigt ibland, definitivt gubbigt, näst intill sexistiskt – ändå en rolig och framförallt skoningslöst sann introduktion till vilken icke-dans på rosor det är att göra film. Okej, man måste kanske känna till lågbudgetbolaget Troma och kultrullen ”Toxic Avenger” för att ha full behållning av den här boken, men ändå… Med kapitel som Raising Money or Mastering the Ancient World of Fellatio, 500 Useless Screenwriting Books Boiled Down to One Short Chapter, Locations – Shooting In Society Without Completely Pissing Off The Locals slår Kaufman huvudet på spiken när det gäller egna project rent allmänt, och det hela är mycket underhållande.

En pärla av helt annan karaktär är Jane Campion Interviews av Virginia Wright Wexman. Om man som jag älskar den vackra och komplexa filmvärlden i ”En ängel vid mitt bord” och ”Pianot” så är det här en relativt lättläst men ändå personlig presentation av regissören Jane Campion. Bakom ett anspråkslöst omslag döljer sig en serie tills synes avspända samtal med filmskaparen, där intervjuaren ställer de frågor jag själv velat ställa. Som läsare guidas man varsamt in i Campions tankar kring de egna verken utan att intervjuaren tar över. För den som alltid velat veta mer om karaktären Ada i ”Pianot” är boken ett måste.

Okej. Vidare mot grädden på moset. Om man nu mot förmodan skulle ha missat Jane Campions filmer kan man alltid hyra dem på Bibliotek Film & Musik. Visst, din filmhandlare kanske har ett bra sortiment, och visst, du kan hyra film på nätet (eller ladda ner). Men Kulturhusets filmhyllor är de mest kompletta jag stött på, och då talar jag bara utifrån perspektivet kvalitet (oavsett genre), och tidlöshet. Tänk dig allt ifrån dokumentärer, musikfilmer, spelfilmer; den där smala filmfestivalsrullen med Steve Buscemi du såg för femton år sedan (ja, ”Living In Oblivion” finns här), eller de där franska nya vågen-filmerna som din första pojk- eller flickvän alltid pratade så drömmande om (ja, de finns också här). Och inte bara finkultur, utan också allt det andra; splatter, våld, anime. Varsågod. Filmhistorien finns här, bara att hyra hem och njuta.

Det mest sympatiska är personalens egna tips – sådant gör mig så himla glad! – och den gedigna filmlistan med de 50 bästa titlarna genom tiderna, framröstade av brittiska filmkritiker. Håller du inte med? Då är det fritt fram att dissa titlarna och skapa din egen lista.

Annonser

Kulturellt extramaterial

Scrollar på Kulturhusets startsida för att kolla vad jag kan uppleva härnäst. Been there, done that, men tar mig ändå längst ner på sidan. Och där hittar jag Extramaterialet som beskrivs som ”Rörlig bild + ljud = trailers, intervjuers, livesändningar, dokumentation…”.
Extramaterialet innehåller korta klipp från tex. Lunchbeat, Tribunal 12 och en virtuell runda i Kulturhuset. Det tipsas om författarsamtal från Internationell författarscen med Paul Auster, Umberto Eco och Erica Jong på Soundcloud.

Och till min stora lycka upptäcker jag att jag får möjligheten att uppleva det missade samtalet som Johanna Koljonen hade med briljanta Liv Strömquist i april i år. Strömquist och Koljonen har ett 75 minuters avslappnat samtal om livet, feminism och varför Elin Wägner behöver en staty. A match made in heaven, som faktiskt verkar vara något konsekvent uttänkt i Kulturhusets olika författarsamtal. Den som frågar och den som svarar måste gilla varandra – det gör de och jag gillar dem båda.
http://kulturhuset.stockholm.se/Undersidor/Extramaterialet/

Liv Strömquists hemsida: http://www.rikedomen.se/

Röda rummet som tecknad serie

Eftersom jag sedan länge är intresserad av kultur och har hört mycket om August Strindberg så lånade jag en gång romanen Röda Rummet på biblioteket för att ha att läsa vid sängen innan sovdags. Jag hann endast läsa ett par sidor så somnade jag! Men boken var alltså inte tråkig utan den kändes istället så sprängfylld med kulturell text att jag fick en överdos varje kväll och slutade läsa boken efter bara något kapitel. Det finns emellertid en serieversion ritad av tecknaren Per Demervall som nu finns att beskåda på Kulturhusets hemsida under kategorin Serier, den versionen är en mer lättläst version. Jag träffade Per Demervall under Bokbordsdagen 19/8 på Drottninggatan och han berättade att serien Röda Rummet tog 4 år att färdigställa.

Det är många vackra färgbilder som visar upp ett svunnet Stockholm, mycket av seriens text är återgiven som den var skriven i originalet. Den här versionen höll mig vaken, jag fann den intressant och underhållande, dessutom är handlingen något komprimerad för att få plats i serieform vilket gör att det viktigaste kommer med. Det krävs dock att man är koncentrerad eftersom svenskan liksom i romanen är gammaldags. Röda Rummet handlar om den unge ämbetsmannen Arvid Falk som får se hur lite arbete som faktiskt utförs på olika ämbetsverk i Stockholm. Det ämbetsverk där det sker mest arbete är på det verk där lönerna betalas ut. Falk får arbete i detta verk men han arbetar för flitigt(!) och får sparken. Han sadlar istället om till författare…

Röda Rummet är ett samhällskritiskt verk med kulturella inslag. Det är roligt att den finns som tecknad serie då den kan tilltala andra målgrupper av läsare och därmed fungera som inkörsport till andra litterära verk av Strindberg.

/Peter Schaub

Länk: www.demervall.se

3 x Strindberg

Tisdag 14/8 – Strindberg – död eller levande:
Svante Weyler, förläggare, debattör, Anna Pettersson, skådespelare och regissör, Mattias Andersson, regissör, Agneta Pleijel, författare, dramatiker.

Torsdag 16/8 – Lars Gustafsson vs August Strindberg vs Staffan Bengtsson.

Fredag 17/8 – Johan Rabaeus – Min själsfrände: Strindberg (tyvärr inställt pga. sjukdom).

————————————————————————————————

Kulturfestivalen satsade på Strindberg uppe på Kulturhustaket, med den överhängande frågan: Är Strindberg aktuell och levande även idag – är han fortfarande högkultur hos svenska folket, inte bara på höjden vid KulturhusTaket (Kulturfestivalens högsta scen)?

Tisdagens tema blev nytolkningar av Strindberg. Anna Pettersson, skådespelare och regissör, och Mattias Andersson, regissör, med sina aktuella tolkningar av August: Pettersson regisserade ”Fröken Julie” på Strindbergs Intima teater och spelade alla tre rollerna själv medan Mattias Andersson regisserade sin personliga tolkning av ”Ett drömspel” på Stockholms Stadsteater.

Mattias Andersson

Mattias Andersson

Anna Pettersson och Svante Weyler

Anna Pettersson och Svante Weyler

Jag har inte haft möjlighet att se Anderssons drömspel, men det han berättade om uppsättningen gav mig en bild av skådespelarens frihet vid tolkning av en klassisk text och att det i sin tur ger ”Ett drömspel” drömliknande dynamik.

Anna Petterssons tolkning av ”Fröken Julie” såg jag däremot med mycket nöje. Anna försökte från början regissera pjäsen som ett vanligt skådespel men fick snabbt inse att hon inte kunde stå för texten och särskilt inte Julies självmord som fick henne att ta avstånd från Strindbergs rätt styrande text och guidning för uppsättningen (Strindberg anger regelliknande råd för scensättning som ”noter” i texten). Pettersson bestämde sig, efter antal provspelningar för rollerna, att spela alla tre roller själv. Hon använde bland annat livefilmning och publik för att ge mer förståelse för händelserna i spelet och även för att ifrågasätta Strindbergs absurditet. Fantastisk och publikfriande uppsättning – publiksuccé.

Torsdagskvällen blev också fenomenal och rolig. Lars Gustafsson berättade om sin relation till Strindberg och belyste detta särskilt genom sin dikt, som handlade om Strindbergs siffror: så och så många bostäder, så många böcker, så många avverkade vänner, så många vandringar på Östermalm, så många barn och fruar, etc. Gustafsson vet vad det handlar om, kanske inte när det gäller antalet fruar, men hans författarskap, räknat i antalet böcker, är nästan lika stort som Strindbergs. Staffan Bengtsson, tv-producent och chefredaktör för magasinet BRUNO, gjorde det hela till en fulländad njutning med intelligenta och intressanta tankekedjor och citering på högsta nivå. Gustafsson fick frågan vad han tyckte om Olof Lagercrantz som Strindberg-biografiförfattare, svaret blev långt, ungefär så här: när en mindre begåvad författare skriver om en mer begåvad kollega, kan inte resultatet bli så begåvat. Om Strindbergs och Nietzsches korrespondens (Nietzsche startade brevväxlingen och smickrade Strindberg) berättade Gustafsson följande: oavsett hur konstigt Nietzsche skrev till Strindberg, kände han sig smickrad och svarade artigt, men man märkte tydligt på hans ton, att på andra ändan av korrespondensen var en större och argare hund – Nietzsche.

Lars Gustafsson

Lars Gustafsson

Apropå Strindbergs alkemiintresse, den sista frågan Gustafsson fick innan klockan blev 20.00 handlar om det. ”Intresse för alkemi är relevant, om man har en metod att skapa guld, behöver man inte anstränga sig och skriva böcker”, svarar han och skrattar.

Lars Gustafsson och Staffan Bengtsson

Lars Gustafsson och Staffan Bengtsson

Den tredje kvällen med Strindberg (Johan Rabaeus – Min själsfrände: Strindberg) blev tyvärr inställt pga sjukdom.

Citatet ”Jag tänker bäst, när jag tänker på ngt annat”, hört från Gustafsson och vars ursprung jag har glömt, får avsluta Kulturfestivalen för min del.

Fantastiska kvällar på Kulturhustaket!

Ilkka Timonen

Bon voyage

Min tribut till Akays & Mades: ”The machine” och allt som den väcker.

När jag besökte Moderna museet i Stockholm första gången, var rätt sent i mitt liv. Jag kommer inte exakt ihåg när det var, men upplevelsen med de mekaniska verken de visade då har följt med mig sen dess. Dessa fantastiska maskiner, trådar som löper, pinnar som går upp och ned, kedjor som rullar runt: hur är det möjligt.

En annan fråga som dök upp i det sambandet, eller kanske lite senare i mitt liv, var: är detta konst?

Den frågan har följ mig sen dess. Jag har studerat konst för att hitta svaret, jag har läst vid olika universitet och läst kulturstudier, konstvetenskap, fotografins filosofi, estetik och senast konstnärlig gestaltning.

Har jag hittat svaret: jag vet inte, men resan har varit underbar och bästa är att den inte tar slut.

Samma typ av upplevelse fick jag när jag såg Akays & Mades: ”The machine” på Kulturhuset nättjänst Screen. Jag rekommenderar att starta resan nu – du har tre veckor på dig, efter som filmen visas fram till den 3 september.

Bon voyage !

Wild Style

Film på Taket: Wild Style. Graffiti- och hiphop-filmklassiker från 80-talet. Planerar in en skön stund under bar himmel, mitt emellan augustikvällens ljus och mörker. Ett klockrent filmval i samband med Street Smart-utställningen. Och en katastrof att det redan på eftermiddagen börjar regna. Om det bara hade duggat…, men det vräker ner och det finns inte en chans att jag sitter huttrandes under ett paraply eller måste sätta på mig regnkläder för att kunna se filmen.

Det är möjligt att det är medelhavsblodet i mig som tjurigt protesterar (har heller aldrig fattat poängen med att uteserveringar i mars), men när regnet och kylan fortsätter jobba för att förstöra min taketfilmkväll, så hoppas jag att nån har tänkt ut en plan B. Vid 19-tiden frågar jag vid infodisken vad som händer om det fortsätter att regna – ställs filmen in, flyttar den inomhus? Njaaaae, det visste hon inte, men hon kollade snällt upp och kunde meddela att nej, filmen skulle gå som vanligt. Och det är ju alldeles utmärkt att varken väder eller vind stoppar programmet, men fler hade nog sett filmen om den visades under taket istäälet för på taket, denna gråa himlen-öppnar-sig-kväll.

Filmen såg jag nöjt hemma i soffan, med paraplyt som popcornskål.