Kulturhussöndag, en annan dag än den här

Söndag är min vilodag. Går som vanligt upp (för) tidigt, äter mina ägg och bacon, dricker mycket kaffe och läser DN i lugnt och sansat tempo, och bestämmer mig ganska ofta för att just idag är jag fri.

Kulturhuset på söndagar har alltid kunnat bistå mig med ett tillhåll för planlöst strosande, evighetsväntan på hissar som åker upp och ner, men aldrig stannar där jag står, och inplanerade och spontana kulturupplevelser.

Det är möjligt att jag i förväg borde ha upptäckt att denna kulturhussöndag, skulle visa sig vara antikulturell till sin karaktär. Står som ett fån vid svängdörrarna och väntar på att de ska börja röra sig, möter en säkerhetsvakts blick inifrån det mörka rummet, som skakar på huvudet åt mig, och jag vet inte varför jag gör det, men jag börjar bete mig som en mimartist på desperat jakt efter publik; drar ner mungiporna, hänger med axlarna, rör på fingrarna för att visa att jag ledsamt fattar vinken och ska gå. Vilket jag gör, men ser plötsligt att det är fullt av folk där innanför som fikar – alltså öppet ändå, trots den stumma vaktens minspel.

Tar mig snabbt in från våningen över, rulltrapporna upp, men möts igen av stängda dörrar, och igen och igen. Visst, någon enstaka dörr tycks vara öppen, bland annat Tipping Point. Been there, done that, åker vidare upp, orkar inte jaga mer, vill ut på taket, som har öppnat nu, men möts av grå kyla och ett illasinnat duggregn. Ställer mig och glor en stund på de färgglada lamporna som hängts upp som taggtrådsdekoration, och åker hem igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s