Välkommen till förorten

Konst c/o: 3 x Suburbia på Kulturhuset, lilla galleriet vid Bibliotek Plattan

Utställningen beskrivs av initiativtagarna:

”Hur ser bilden av en förort ut? Miljonprojekt, förortsungar eller betonggetto är ord som ofta förknippas med förorten. Vad är fördomar och vad är fakta? Fotografi är ett verktyg som kan både utmana och cementera våra förutfattade meningar om tillvaron. Det övergripande temat för utställningen 3 x Suburbia är begreppet förort. Studenter på Yrkeslinjen fotografi vid Fotoskolan STHLM har under en workshopvecka arbetat med det givna temat och gestaltat det genom genrerna Landskap, Mode och Porträtt. Utställningen är en visuell och genreinriktad undersökning av förorten. Den är också ett försök att gestalta något stort och omfattande under en begränsad tid. ” (Från Kulturhusets hemsida)

Utställningen presenteras i tre delar:
27/4 Landskap
12/5 Mode
26/5 Porträtt

Vid mitt besök har utställningen kommit in i fas två och tema Mode. Jag kände inte i förväg till att utställningen är uppdelad i tre delar och blir något besviken över att det är just mode som står på agendan för dagen. Instinktivt värjer jag för själva genreavalet. I en tid då vi ständigt drunknar i mode så känns det som en lagom kreativ infallsvinkel på temat förort. Helhetsintrycket av utställningen är att genren mode har stått i fokus, mer än temat förort. Det är personerna på bilderna och det de bär som står i centrum, att där finns en basketplan eller ett betonghus i bakgrunden känns nästan som en förutsättning för modefotografi i allmänhet, där ju en ruffig miljö i kontrast till en snygg modell alltid verkar fungera. I beskrivningen av utställningen uttrycks frågeställningar såsom: ”Hur ser bilden av en förort ut?” och ”Vad är fördomar och vad är fakta?” . I beskrivningen står det också att ”fotografi är ett verktyg som kan både utmana och cementera våra förutfattade meningar om tillvaron.” Jag känner mig inte, med ett undantag, speciellt utmanad i min bild av förorten och letar förgäves efter nycklar till frågeställningarna i slutresultatet. Samtidigt så förstår jag begränsningarna som måste ha uppstått i försöket att ta sig an detta tema och i synnerhet genom genren mode, då ju själva projektet att försöka sammanföra begreppet förort i så pass skilda områden som Sundbyberg och Rågsved ter sig svårangripet. En tydligare avgränsning av begreppet förort och vilka av dessa ”fördomar och fakta” som man söker undersöka genom det visuella mediet skulle möjligen stimulera till en större distansering från genren mode.

Även om temat hamnar i bakgrunden så imponeras jag av studenternas individuella uttryck. Val av perspektiv, fokus och komposition skiftar i såväl enskilda variationer som i förhållande till de andra bidragen. Fotograferna arbetar effektivt med ljus och komposition för att åstadkomma stämningar och uttryck som inte nödvändigtvis för mig anknyter till frågeställningarna men som istället skapar nya teman. De flesta av bilderna ställer kroppen i centrum och effektfullt gestaltas genom liknande val av klädesplagg, såsom den höga frekvensen av Dr. Martens- kängor, hur modet skapar en enformighet. Det som är inspirerande med utställningen är att denna modets enformighet belyses ur olika vinklar.

Jag har sparat det bästa till sist. Det var just temat förort som lockade mig till utställningen, då jag är något av en förortsnomad som bott och hängt i förorter i skilda delar av Stockholm. Intill fotografierna finns en lapp som informerar om vilket område som gestaltas. Jag passerar olika förorter och en fundering väcks kring varför ingen av förorterna längst ut på blå linjen finns med. Så stannar jag framför Hanna Ukura Hedlunds triptyk. Dessa fotografier sticker helt ut från resten av utställningen. Här finns ett särskilt ljus, en palett av nyanser och detaljer som gestaltar en originell stämning .Här samspelar miljön med den porträtterade personen i olika detaljer, som att läppstiftet och koftan går i samma mörkröda nyans som trävirket. Miljön är svårplacerad; är det ett nedgånget torp eller en cirkusplats? Det finns något i valet av motiv och färgskalor som påminner om Picassos cirkusmiljöer från den rosa perioden där personer och fond på ett liknande sätt sammanstöps och formar ett helhetsintryck istället för ett framhävet fokus. I den tredje av fotografierna skapar den  hudfärgade blusen, i samspel med det stela ansiktsuttrycket en subtil illusion av en skyltdocka. Människan har helt lämnat modet, miljön står i centrum. Tingen, såväl som det benvita ansiktet är rekvisita för kompositionen.  Döm min förvåning när jag hukar och tittar på den lilla klisterlappen intill fotografierna. Där står det Rinkeby; den plats jag bott i under större delen av min uppväxt, i hela tretton år. En plats som jag trodde jag kunde utan och innan. Ingenstans i de här bilderna bekräftas min nostalgiska bild av Rinkeby, men inte heller den pejorativa bild av Rinkeby som media matar oss med. Det är Hanna Ukura Hedlunds tolkning av platsen som presenteras, genren mode finns med, men i ett lyckat ifrågasättande av själva modebegreppet. Det är ett konstverk som värjer för det förutsägbara, som gestaltar genom ett skickligt hantverk och som faktiskt lyckas med syftet att utmana min bild av förorten.

/Maria Monciu

 

Annonser

2 thoughts on “Välkommen till förorten

  1. Ni borde ha en kategori som rör fik- och matställena på Kulturhuset. Stället högst upp är ju skandaluselt. Skamrysningar! Kulturhuset är en fin grej, men den arrogans och sörja som serveras på brickorna högst upp förtar mycket av det positiva. Det säger något om ett ställe när den ”bästa” upplevelse med det är en utsikt mot grå massiv betong och biltrafik. Sparka ut dom och ta in en restaurang som tycker om att servera gäster god prisvärd mat. Jag har gått dit några gånger när det varit fullt på de övriga ställena i huset och varje gång har jag blivit så förbannad. Det är sorgligt att dom ändå har många gäster. Men det i sig är inte bevis på att folk verkligen gillar vad som serveras. Ibland tar man vad som bjuds och låter skräpet tysta mun.

    • Hej Fluff!
      Syftet med den här sidan är att vi ska belysa Kulturhusets verksamhet. Restaurangerna i Kulturhuset hör inte till den verksamheten, vilket är förklaringen till att vi inte skrivit så mycket om restaurangerna. Jag kan ändå förstå din irritation, det är tråkigt när matupplevelsen inte blir den tilltänkta. Personligen tycker jag att det finns ett dåligt utbud av trevliga restauranger och fik i hela området kring Kulturhuset, varför jag oftast väljer andra platser att ta ett glas eller äta innan och efter ett besök i Kulturhuset. Ett tips på en nyöppnad restaurang som gör mig lycklig i närheten är nyöppnade Boqueria i Mood-gallerian. Här finner du prisvärd mat; tapas och andra spanska specialiteter. Personalen är trevlig och kunnig, miljön är kreativ och inspirerande och maten får dig att le och glömma alla dåliga erferenheter av restaurangutbudet i stockholm. Hoppas att det var till någon hjälp!
      Mvh, Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s