Konst c/o: 3 x Suburbia

I helgen tittade jag på utställningen 3 x Suburbia Mode. Det är en fotoutställning uppdelat på 3 delar: Landskap 27/4, Mode 12/5 och Porträtt 26/5. Utställningens syfte är att utmana våra fördomar om förorten genom fotografier. Hur ser bilden av en förort ut och i det här fallet, hur ser modet ut? Är det så här det ser ut där ute?

Utställningen är placerad längts in i hörnet på Plattan Biblioteket på bottenvåningen. Den känns undanskuffad, lite som förorten? Det är kanske ett syfte med att den är placerad här i detta hörn eller kanske inte. Hursomhelst så tror jag att den inte är så tillgänglig för allmänheten. Omkring mig ser jag bara män, sex stycken för att vara exakt. Fyra sitter försjunkna i sina laptops, en sitter och läser en tidning samt en hemlös ”bag man” med trasiga tofflor som bara sitter och vilar. De har förskansat sig i läshörnan bredvid utställningen. I bakgrunden hörs barnjoller, påsprassel, mummel och svag musik.

Hur definieras då begreppen mode och förort? Nationalencyklopedins definition är följande:

Mode: ”Uttryck för tidsandan och dess ideal, förmedlade genom framför allt klädedräkten. Klädmodet förändras ständigt i större eller mindre omfattning allt efter samhällets förändrade värderingar och villkor, exempelvis dess politik, estetik och etik.”

Förort: ”Avgränsat samhälle eller bostadsområde inom en större stadsregion.”

Jag försöker titta på fotografierna utifrån temat Mode och förort, försöker se en helhet men det är svårt måste jag säga. Jag tycker bara att det spretar åt alla håll. Det är kanske syftet? Mode är spretigt, dock vill alla se så unika ut så att alla till slut ser lika ut i sina egna grupperingar. Jag tycker mig se att man kanske har tolkat begreppet förort för bokstavligt då även innerstaden har sina ”förorter” t.ex., Östermalm, Vasastaden, Södermalm osv. Här verkar alla fotografer ha tänkt på förorten som utanför storstaden men jag tror att begreppet kan tolkas på ett vidare sätt. Jag önskar att fotograferna hade gått ut och tagit bilder av ”riktiga” människor i olika åldrar och bakgrunder, som det ser ut just nu så är det mer som ”modedockor” som man har ställt upp och tagit foton på.

Om jag tänker på vilka foton som berörde mig mest så var det Daniel Wilands foton. De hade ett djup och berättade även en historia. Överlag är det en intressant utställning som är sevärt, dock minus för placeringen av den längst ner och längst bort i ett undanskuffat hörn.

/Astrid Nilsen Schaub

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s