Jazzkatt i kulturnatt

Kulturnatten på Kulturhuset tycktes vara  en relativt okontroversiell tillställning, av det jag kunde se i programtidningen. Det mesta var sig likt, med skillnaden att allt var öppet lite längre. Den lila mattan var utrullad framför huvudentrén och jag klev målmedvetet in för att se och höra lite livs levande jazz, en av mina få gånger live, som faktiskt var ett lite annorlunda inslag trots allt.

Gillade att musiken hördes så fort jag klev in, gillade att det var en scen uppsmälld mitt i entrén (mer sånt!) och jag gillade att det faktiskt satt en massa folk och lyssnade intensivt, som (kanske) hade tagit sig dit enkom för att lyssna på just det här bandet.

Stod och hängde, och lyssnade, bläddrade i böcker, och lyssnade, gick ett varv runt scenen, och lyssnade. Allt var faktiskt fullkomligt behagligt, inne i det varma, men alltför upplysta rummet. Men i smyg  önsketänkte jag att det borde ha  varit sådär jazzigt som i en amerikansk film, i en liten, trång lokal med dämpad belysning och cigarröken liggandes tät i luften, som en ridå framför musikerna.  

Men nu var det ju ingen film jag strosade runt i, så tji fick jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s