Strindberg, sagan och skriften

Ännu en föreläsning i samband med Strindbergsåret. Denna gång var det Stockholms Universitet i samarbete med Biblioteket Plattan som stod för regin, och frågan som ställdes var denna: varför var Strindberg, den vassa samhällskritikern och hänsynslöse satirikern, så intresserad av sagor? På plats för att berätta och upplysa fanns professor Boel Westin.

Och även jag var där.
På sätt och vis, i alla fall…

Jag ville ta mig till Kulturhuset och skriva om denna föreläsning. Hade dock svårt att få till det rent tids- och planeringsmässigt, så jag hoppade nästan högt av glädje när jag längst ner i presentationstexten läste ”Föreläsningen direktsänds via webben”.
Min första tanke: detta är för bra för att vara sant! (Skeptikern i mig kunde inte låta bli att tänka på taskig uppkoppling, trasslande kameror, och allt annat som kan gå fel).
Nästa tanke: åh vad kul, måste genast prova!

Så i tisdags några minuter innan kl.18 satte jag mig tillrätta i favoritsoffan hemma, pluggade in hörlurarna i datorn, och – yes! – allt verkade fungera. Kameran panorerade fint över den väntande publiken, och det kändes minst lika bra att sitta framför en datorskärm som att befinna sig på plats. Jag vet att universitet världen över jobbar på det här sättet men eftersom det var många år sedan jag själv pluggade har jag inte använt mig av webbföreläsningar på det här viset. Åh, ibland bara måste man älska modern teknik!

Boel Westin, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, visade sig vara en mycket engagerande talare. Hennes uppenbarelse var anspråkslös, men så fort hon öppnade munnen fanns där intensitet och kunskap, massor av kunskap. Hon inledde med att berätta om sin bakgrund med specialområdet barn- och ungdomslitteratur, där hon fördjupat sig inom främst Tove Janssons författarskap, och hur hon utforskat sagans värld inom litteraturen.

Varför då August Strindberg? Denne rebell, samtidskritiker, en riktig tuffing – hur går det ihop med sagointresset? Hur bra som helst, enligt Westin. Strindberg var mycket hemmastadd inom sagotraditioner och folkdiktning, hade vuxit upp med Tusen och en natt och Bröderna Grimm, och kände att det var fritt att låna från sagotraditioner utan att stå i skuld till någon annan. Att sagorna var en frizon, där man kunde remixa och processa lite som man ville.

Westin inledde med att tala om ”Röda rummet”, Strindbergs genombrottsroman från 1879. En roman som med sin klassiska inledning inte ligger långt ifrån sagornas Det var en gång. Huvudpersonen Arvid Falk är en idealist som bevarar tron på sagan, det goda. Enligt Westin kan Arvid Falk ses som en personifikation av Tummeliten, som befinner sig i ett korrumperat samhällsbygge, där allt handlar om att äta eller ätas. Hon gav också exempel ur ”Röda rummet” där tidningarna heter Rödluvan och Gråkappan, rena lån från sagofiktionen.

Därefter fick vi höra lite om Strindbergs dramer, både om ”Spöksonaten” som var författarens första dramasuccé, och en hel del om sagospelet ”Lycko-Pers resa”. Westin talade mycket om allusioner, att i ett verk syfta på något annat, och beskrev hur Lycko-Per förflyttade sig mellan platser och tider, och fick utstå diverse prövningar för att slutligen nå ny livsinsikt – en typisk sagostruktur. Sagans äventyr alstrar olika roller och samhällspositioner, där Lycko-Per slutligen får mod och kraft att älska en annan människa än sig själv; Lisa. Illusionerna kan också skifta ansikte – i flera uppsättningar av ”Lycko-Pers resa” har rollen som Per spelats av en kvinna, och på liknande sätt har ombytt rollbesättning skett i ”Spöksonaten”. Detta, menar Westin, gör pjäserna giltiga även i vår samtid. I och med att gränserna upphävs ser man gestalterna som människor, inte kön.

1903 utkom Strindbergs ”Sagor”. Mottagandet var positivt – sagor råkade vara på modet – men förbryllade också dåtidens recensenter. Hur skulle man sätta detta i förhållande till Strindbergs tidigare författarskap? Efter lite funderande kom (de manliga) recensenterna på en finfin lösning: eftersom sagor var förknippade med kvinnor kallades detta för noveller och – vips – så var allt okej.

”Min fantasi ville friska upp sig med sagor”. Så skrev Strindberg i ett brev till en vän vid denna tid. Han ville söka nya uttrycksformer, och utforska olika grader av realism och fantasi. Många gånger drabbades det manliga, rationella av oförklarliga händelser, och på något sätt stämmer detta överens med vår bild av Strindberg och hans syn på manligt/rationellt kontra kvinnligt/irrationellt.

Westin berättade vidare om hur Strindberg många gånger använt metaforer som Riddar Blåskägg, Askungen, Vargen och Rödluvan. I ”En dåres försvarstal” till exempel är Axel vansinnigt förälskad i friherrinnan, och galen av kärlek lägger han sig sjuk i sängen för att locka henne till sig. Texten lyder: ”Ett förklätt handjur, lurande på byte, i höstlig brunst!” Vargen blir till en metafor för mannen och hans erotiska begär. Hoppsan, så förutsägbart, tänker jag, och fnissar nästan lite för mig själv hemma i min soffhörna. Återigen manligt kontra kvinnligt. ”En dåres försvarstal” är för övrigt rent självbiografisk.

Strindbergs mest kända saga ”Blåvinge finner Guldpudran” fick avsluta. En historia jag aldrig hört talas om; men så är jag andra sidan ingen flickscout heller – berättelsen ingick i handboken för Blåvingarna under 40 år, och har funnits i mängder av äldre sagosamlingar. Storyn är enkel och handlar om några skolbarn som kommer till en skärgårdsö utan vatten. De får i uppdrag att söka rätt på örten Guldpudran, och den rena, oskuldsfulla flickan Blåvinge klarar proven och hittar tre örter, något som återställer bristen på vatten och gör ön välmående och grönskande. I berättelsen finns djupare poetiska dimensioner, och Blåvinge blir till författarens egen röst.

Westin talar i en dryg timme, och endast om Strindberg och sagorna, går inte in på den hetsiga samhällskritik han drev eller hans förhållande till kvinnorna. Ändå säger hans sagor så mycket om just detta.

För mig var det här en intressant infallsvinkel som jag har lätt att ta till mig. Viss forskning och analys kan kännas krystad och långsökt – med lite vilja kan man i princip skriva in vilken tolkning som helst – men eftersom vårt samhälle bygger på och är fyllt av myter känns detta både relevant och underhållande. Dessutom får jag en ny och uppfriskande syn på Strindberg och hans författarskap. Ja, jag blir så uppslukad av Boel Westin att jag faktiskt glömmer bort att jag sitter hemma i soffan

På plussidan är förstås att jag som åskådare ser och hör mycket bättre än de som befinner sig på plats i Kulturhuset, eftersom jag får perfekta närbilder av Westin utan något huvud som skymmer. Dessutom kan jag anteckna på datorn samtidig som jag lyssnar, hamra hur hårt på tangenterna som jag vill utan att störa någon – som så många andra skriver jag både snabbare och läsligare på ett tangentbord än för hand – så ur ren studiesynpunkt är detta lysande.

Minus är att mitt seende styrs av vad bildproducenten väljer att visa mig, att jag ibland inte hinner med att läsa powerpoint-texterna som Westin presenterar. Och så förstås – jag är inte fysiskt på plats, kan inte applådera, ställa frågor eller ge visuell feedback till talaren. Å andra sidan är detta knappast någon rockkonsert som är beroende av publikens gensvar… Så jag är nog bekväm av mig och ger föreläsning via webben högsta betyg. Jag saknade ingenting.

Det enda störande var närbilden där vi alla hann se en trött åhörare som gett upp och snarkade med öppen mun. Men där var bildproducenten snabb och bytte till Westin i helfigur. Och visade inte snarkaren igen.

Två ytterligare tips på föreläsningar i samarbete med Universitetet:

17/4 Kultursponsring – när fungerar det? (sänds också på webben)
24/4 Städer och film – två variationer

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s