Screen – slaget om konstens framtid

Stillbild ur John Wood & Paul Harrisons kortfilm "One more kilometre"

Digitalt galleri på Internet. Konst tillgänglig för alla med ett musklick. Kulturhusets nätkonstsatsning Screen har funnits i snart en månad. Det är vågat – med tidsbegränsad tillgång är det en kompromiss mellan det traditionella fysiska utställningsutrymmet och den fritt tillgängliga konsten på Internet.

Vad innebär ett digitalt galleri? Vissa kanske föreställer sig ett grafiskt utformat 3D-galleri där besökaren genom ett digitalt alter ego avnjuter konst precis som i ett fysiskt galleri. Sådana finns, men det är inte Screen.

Screen är istället ett urval av videokonst samlad på en webbplats under en begränsad tidsperiod. Men videokonst går att se överallt på nätet, gratis och för all framtid. Varför skulle det vara något speciellt bara för att Kulturhuset lägger ut det?

Svaret är luddigt, och anledningen är konstnärerna själva. Just nu pågår videoutställningen Bortom tid på Kulturhuset där verken visas i traditionell tappning som fysisk utställning. Konstnärerna John Wood och Paul Harrison visar intressant nog sina alster både där och på Screen, men inte fritt tillgängliga på deras hemsida. Att den ekonomiska faktorn spelar in är givet, men frågan är om det inte därtill råder en viss konservatism: att konstens utövare håller fast i det kontrollerbara fysiska utrymmet. I digital översättning – som i vår teknikbesatta samtid är ett tvång – måste konstnären ge alla fri tillgång, men får här göra det under en begränsad tidsperiod. I en anarki som Internet blir konstverk lättkopierade och lättspridda, men Screens lösning anses åtminstone bättre än att lägga ut dem gratis.

Visst finns det också en viss prestige i att bli utvald till att få sin konst visad under en begränsad tid, till skillnad från massorna som får nöja sig med att lägga ut sitt arbete gratis och ständigt tillgängligt. För det kan ju alla göra. Och när alla kan göra någonting — Internet i ett nötskal — då vill alla också ha ett filter för att bara några få av alla ska kvarstå. Att kvarstå är då prestigefyllt, det säger sig självt.

Förutom det brittiska konstnärsteamet nämnt ovan öppnade Screen med en smygtitt från inspelningen av svenska konstnärinnan Johanna Billings pågående projekt I’m gonna live anyhow until I die som färdigställs i höst.

Under rubriken “Extramaterialet: kring Kulturhusets utställningar” finner du material kring tidigare evenemang på Kulturhuset. Ett uppskattat inslag för den som inte hinner med allt.

Det längsta av galleripremiärens konstverk är Anna Koniks video Our Lady’s Forever. Det är en drygt fjorton minuter lång film om en kvinna och en man i ett övergivet mentalsjukhus “sökandes efter varandra”. Ett blått sken belyser bilden och inger ett minnes eller en dröms flyktiga känsla. Kvinnan och mannen är båda rödhåriga som för att framhäva ett spirituellt band mellan dem. Tolka det som du vill.

Såvitt Koniks hemsida förtäljer är det första gången videon “ställs ut” på Internet. Hemsidan visar var videon tidigare beskådats: “Zacheta Gallery of Art” (2007), “Eugen Lendl Gallery” (2007), “Kronika Gallery” (2008), “Staedtische Gallery Wolfsburg” (2009) och “Polish Institute Dusseldorf” (2011). Klicka på länkarna. Åsynen av utställningarnas vitt skilda omgivningar — men med samma video som fokus — får en att inse att det fysiska rummets närvaro och atmosfär trots allt är outplånliga.

Men konstens parallella digitala utveckling går inte att förneka. Anna Koniks film tillfredställer sannolikt inte alla med sin vaga innehållsmässiga framtoning — hon kommer inte omvända de som inte redan fallit för videokonst — men den visar på Screens potential. Att Screen är rätt satsning, en satsningen med tiden, det råder det ingen tvekan om. Det fysiska och digitala rummet kompletterar varandra väl.

Men i slutändan kommer det digitala alltid att dominera med majoritet. Det kan inte förhålla sig på annat sätt. Därav blir det intressant att se vem som vinner slaget om just konstens digitala framtid: traditionens kontrollerade utrymmen eller massornas obegränsade anarkism.

Eller blir det Spotify för konstkonsumtion som överlever slutstriden?

Annonser

One thought on “Screen – slaget om konstens framtid

  1. Ping: 8F – spotify info » Blog Archive » Screen – slaget om konstens framtid | B E S Ö K A R N A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s