John Venkiah Trio

En solig vårdag. Stockholm befinner sig i vårskrud och människor knäpper upp sina jackor och saktar ner på stegen. Några väljer ändå att befinna sig inomhus trots det vackra vädret Ungefär tjugofem personer, män och kvinnor i olika åldrar, sitter ensamma eller i grupper till synes slumpvis utplacerade på stolar i Ekoteket på våning två. Några äter lunch, andra sippar på kaffe eller te. Alla väntar de – vi – på John Venkiah Trio, ett ungt jazzband från Malmö, i serien Lunchjazz på Ekoteket. De inbitna fantasterna sitter längst fram, vi som är mer avvaktande befinner oss längre bak. Vi som är här för att detta är gratis, för att vi är okunniga men nyfikna. För att den här John Venkiah ska vara en ruggigt bra jazzpianist.

Så äntrar de scenen. Tre unga män som ser ut som unga män gör mest, som agerar lite lagom tafatt, tills de greppat sina respektive instrument; piano, kontrabas och trummor. Då infinner sig den stora tryggheten. För spela är något de här killarna verkligen kan.

Svensk jazz. Sväng, men inte hårt eller rakt på. Intellektuellt, men inte skrytsamt. En gnutta vemod, och demokratiskt utrymme för alla att improvisera och ge sig ut på soloäventyr. John Venkiah själv är ledaren och navet, men hans medmusikanter basisten Simon Petersson och trummisen Kristoffer Rostedt följer honom skickligt. Trion är tajt och samspelt, och att de bara spelat tillsammans i ett och ett halvt år märks inte. Det svänger, helt enkelt.

Publiken applåderar artigt efter varje prestation, men det är en försiktig och väluppfostrad uppskattning. Inga busvisslingar eller tjoanden. Och även om musiken ibland exploderar ger John Venkiah själv ett försynt och ödmjukt intryck i snacket mellan låtarna. Ja, hela bandet tycks generade, häpna över att folk faktiskt tagit sig hit för att lyssna. Att de applåderar.

Jag tycker nog att det hade kunnat vara en större publik här; utrymmet framför scenen är bara till hälften fyllt. Oavsett vad man gillar för musik är det en lyx att kunna sitta ner och lyssna på nya förmågor så här mitt i stan. Många människor passerar förbi i rulltrapporna, på väg upp eller ner. De ser alla förvånade eller nyfikna ut, funderar kanske över vad det är för musikevenemang, men ingen stannar till för att lyssna. Själv befinner jag mig här är för att jag är en betraktare. För att jag tycker om att göra nedslag i musikaliska världar som inte nödvändigtvis är de jag besöker varje dag. Trafiken och människorna glider förbi utanför, och musiken flödar utan uppehåll, bildar en passande ljudillustration till mina tankar. Jag lyssnar och drömmer.

Det är något med jazzmusiker.
Den där kollisionen mellan oviljan att visa upp sig – jag blundar hellre än tittar på min publik, jag klär medvetet ner mig, musiken och inte ytan är det viktigaste för mig – och ändå självförtroende och musikalisk briljans, kaxiga soloprestationer, raka motsatsen till den ödmjukhet man så gärna vill signalera. Mina generaliseringar, absolut. Men ibland är det roligt att generalisera – och visst finns det ett mått av sanning i detta?

Om man ska säga något om John Venkiah Trio – förutom att de är grymma musiker – så är det att trion har charm. Bandet skulle förmodligen döda mig om de läste detta – vilken jazzmusiker vill vara charmig? – men skriver man låtar med titlar som ”Good Cake” och ”Marzipan And Dark Chocolate” så får man dras med charmepitetet ett tag. Åtminstone tills man fyllt trettio.

Avslutningen skulle ha kunnat vara både beräknande och smörig om Venkiah varit tjugo år äldre. Nu tar han bara hem ännu fler charmpoäng när han mumlar att sista låten heter ”Mum”. Sedan låter han tonerna tala för sig själv.

Annonser

2 thoughts on “John Venkiah Trio

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s