Du, sluta!

Ju högre man klättrar, desto bättre blir det. Jag började fredagskvällen som jag redan tidigare skrev, längst ner på kulturhusets bottenvåning – våning plattan – med utställningen ” Konst c/o”. Fem trappor upp hade utställningen ” Bortom tid – Internationell videokonst nu – ” vernissage. 30 utvalda verk från LOOP/Screen from Barcelona. Utställningen var curerad av Paul Young och Estelle af Malmborg. Utställningsrummet ändamålsenligt och stramt, belysningen tillräckligt svag, men ändå tillräckligt ljus för att underlätta navigeringen mellan de olika delarna, filmsalen och -väggarna.

Vi – gästerna – fick ca en halv timme på oss för att bekanta oss med utställningen innan de obligatoriska öppningstalen och öppnandet. Utställningen öppnades av filmkritikern Fredrik Sahlin med orden ”Jag som inte ens gillar videokonst eller gillade” och han fortsatte med att berätta hur hans inställning hade ändrat sig när han hade gått igenom filmerna som visades.  Det var som mina egna ord: jag har inte heller tyckt om eller brytt mig om videokonsten just pga. dess bristande kvalité, både den tekniska och innehållsmässiga. Konstvideo var för mig länge någonting som konstnärer hastigt hafsade ihop och det enda kriteriet var svårt att tyda, se och förstå. Sen dess har det hänt mycket, filmerna har blivit innehållsmässigt, konstnärligt och även tekniskt bättre och även jag har fått vidare synvinkel för den här konstarten under utveckling. Jag personligen kan tacka Ola Pehrson och hans filmer och idéer bakom dessa – tyvärr gick han bort alldeles för tidigt.

Filmerna som jag la särskilt märke till var Julião Sarmentos ”R.O.C. (40 plus one)” i samspel med Gary Hills  ”Remarks on Color”.  Julião Sarmento född 1948 i Lissabon, Portugal och har studerat måleri och arkitektur och Gary Hill född 1951.

I Sarmentos film deklamerar en kvinna Wittgensteins text ”Remarks on Color” samtidigt som hon klär av sig framför en väggmålning eller kyrkovägg. I bilden finns en stol med ett papper – möjligen den sista sidan av Wittgensteins bok. Den sista sidan tar kvinnan upp från stolen vid slutet av deklamationen och skrynklar ihop den med sina händer och kastar bort den så som en tom meningslös symbol för att kunna starta om.

Julião Sarmentos ”R.O.C. (40 plus one)”

Gary Hills film ”Remarks on Color” visas samtidigt i samma filmsal, strax till vänster om bänken där man sitter när man ser Sarmentos verk. Hills verk utgår från samma text av Wittgenstein som läses av hans dotter. I båda filmerna motverkas texten på olika sätt: Sarmento låter den citerande kvinnan klä av sig men texten fortlöper – precis som ett test för hur mycket en handling kan störa innehållet av en text. Hills verk med den läsande unga flickan får samma filtrering över sig genom flickan unga infantila röst och på samma sätt påverkar Hills film Sarmentos film. Det bygger som en helhet upp en stark spänning i rummet och lyfter de individuella filmerna ytterligare och skapar spänning.

Remarks on Color 1994 by Gary Hill born 1951

Den film som jag såg ge den största publikreaktionen var Gisela Mottas Leandro Limas film ” Du, sluta!”. Filmen tydliggjorde allmänmänskliga konfliktshanteringsbrister och i stort, om man vill, situationen och den eviga idiotisk brutala landskampen Palestina – Israel.

VOCÊ PARA // YOU STOP IT from Gisela MOTTA Leandro LIMA on Vimeo.

Se flera filmer på Screen

Ilkka Timonen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s