Ytterligare rapport från Malmö konsthall – låt er inspireras, Kulturhuset!

Förra veckan skrev jag om min stora förtjusning över ett målarbord som jag upptäckt i Malmö konsthall men som jag vid mitt besök i konsthallen av olika anledningar aldrig äntrade. Det var söndag och det var ljust och februarikallt och en alldeles ypperlig dag för måleri och kreativt skapande. Malmö konsthall erbjöd gratis material och en för mig – som redan fastställt – förtjusande miljö.

Kulturhuset i Stockholm erbjuder inte tillstymmelse till något likvärdigt. Det gjorde mig trumpen.

Nu förhöll det sig så angenämt att jag råkade ha en ytterligare anledning att åka till Malmö. Det var en söndag senare än sist och nu hade isen smält och ljuset liksom skar in genom fönstren i konsthallen från sidan så att det stack och sprack i ögonen men ändå ingav en skir vårkänsla i hela kroppen och till på köpet så hade jag inga egentliga åtaganden denna sista söndag i februari så vad jag skulle ägna eftermiddagen åt var liksom alldeles fullkomligt givet: naturligtvis att äntra målarbordet. Som jag numera vet kallas för Bildverkstaden.

– Är det okej att vara med här även om man är gammal? frågar jag en kvinna som ler med hela kroppen (jag visste inte heller förrän i söndags att människokroppen är kapabel att le med hela sitt maskineri). Hon ser lite åttiotalig ut. Snickarbyxor med fläckar under vilka man kan ana kärlekshull och burrigt hår i två flätor. Javisst, alla får vara med, svarar hon mig. Just idag kan man alstra tryckkonstverk. Man ritar på ett tjockt material så att pennan lämnar urgröpta linjer där den far fram, så målar man svart färg ovanpå och trycker sedan det hela på vitt papper. Resultatet blir en centrerad svart bakgrund på vilken vita linjer utgör det tecknade. Vrålkul, var det.

Jag satt alltså på en stol i min ensamhet med håret lite flängande i gemensamhetens skapande andetag (och för all del en del ungjävlars gastande) och njöt som sällan. Det var jag, det var barn, det var vuxna. När kände mig färdig kom en äldre herre fram, såg över min axel ned på mina skapelser och sa något som lät komplimenterande. Jag tror att det var komplimenterande, men är inte riktigt säker. Det där med danska är ju som det är.

Så nu, hemkommen med flyg till min egen stad ropar jag högt till Stockholms Kulturhus:

Låt er inspireras av Malmö – satsa på en bildverkstad!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s