Hisham Matar på Internationell författarscen

Med anledning av att romanen ”Analys av ett försvinnande” nu kommit ut på svenska befinner sig Hisham Matar i Sverige. Till Kulturhuset och Internationell författarscen kom Hisham i tisdagskväll(31/1). Det var rätt nyligen som jag själv upptäckte denne briljante författare. Hans första bok ”Ingen i världen” ser jag fram emot att läsa. Jag gissar på att även den boken är en riktig pärla! För det är precis vad ”Analys av ett försvinnande” är, tycker jag. En mycket omsorgsfullt skriven och hjärtligt varm roman om pojken Nuri och hans fars försvinnande. Nuri är bara tio år gammal när hans mor dör, något som förstås tar hårt på både far och son. När Nuri sen för första gången ser Mona tänds en förälskelse i hans hjärta. Men Mona förälskar sig i fadern och de gifter sig. Nuri känner sig olycklig över att inte ha vunnit hennes hjärta vilket resulterar i att han tillslut önskar sin egen far ur världen. Senare nås Mona och Nuri av beskedet att fadern blivit bortförd av egyptiska polisen. Han kommer aldrig att återkomma till sin familj.

Det är en berättelse som handlar om saknad, att hitta sin identitet och om hur livet förändras efter att en älskad person försvinner. Även om man kan dra paralleller till Hishams eget liv med en försvunnen far, så vill han poängtera att det här inte är hans egen livshistoria. Han har skrivit om ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat, men resten av romanen har kommit till honom genom hans fantasi. För precis som Nuris far, motsatte sig också Hishams far, Jaballa Matar, den då rådande diktaturen och Gaddafi-regimen.

Det har snart gått 22 år sedan fadern kidnappades och fängslades av den libyska säkerhetspolisen.  Det enda livstecken familjen fick under de första åren var utsmugglade papperslappar från fängelset. Än idag är faderns försvinnande en oavslutad process eftersom de aldrig kommer få veta vad som hände med honom.

Hisham har genom åren letat efter sin far på alla möjliga tänkbara sätt. Han pratar öppenhjärtligt om hur det är att längta efter en älskad som så hastigt blivit bortförd för att möta ett lidelsefullt öde. Idag skulle Hisham inte ha några direkta frågor att ställa till sin far utan istället berättar han om den fysiska saknaden – önskan om att bara få vistas i samma rum igen. Och så pratar han om hoppet givetvis. Själv har han inte längre något hopp kvar om att hans far skulle vara kvar i livet, idag tyder allt på det motsatta. Hisham menar att ibland kan hoppet bara ge oss mer lidande, när den kommer till en punkt då det blir svårt att släppa taget och gå vidare. Men är inte hoppet det sista som lämnar oss? Hisham menar att efter så lång tid som 20 år så måste man våga sluta leva på hoppet. Istället försöka gå vidare och bevara de ömtåliga minnena man har inom sig.

Han pratar också om hur det politiska våldet tränger sig in i privatlivet. För hur kan man någonsin koppla av med en god bok i sin fåtölj, njuta av en kopp thé, röra vid sitt sovande barns kind, gå till marknaden, älska eller lyssna till ett stycke musik när man ständigt lever under politiskt hot? Samtidigt som människor i ens närhet försvinner? Att ställa dessa frågor är som att visa vad som verkligen betyder något, kärlek och känslor. Hisham berättar vidare om hur han tror att diktatorer på deras sätt har en kärlek till sitt land, sitt folk. Men det är inte en kärlek präglat av omtanke och omsorg för människorna utan en självcentrerad, där allt utgår från diktatorn själv och hur han ser sig själv som hjälten. Maktens mekanismer får aldrig komma att bli viktigare än att inte våga göra uppror mot dessa diktatorer.

Större delen av sitt liv och än idag bor och arbetar Hisham Matar i England. Hans släkt har alltid funnits kvar i Libyen. Det är i London han skriver artiklar som skildrar den dramatiska nutiden i hemlandet, om landets historia men också om framtiden. I början av revolutionen uppskattade han inte att liknas vid en journalist, men han säger att han var tvungen eftersom ingen kunde rapportera inifrån Libyen då. Hisham är en av få som har både kunskap och förmåga att skildra verkligheten som den varit i landet.

I år är det första gången på 33 år som han ska återvända. Om att återvända säger han att han aldrig har tappat kärleken till landet. Men eftersom allt är i ständig förändring, så har inte bara platserna förändrats utan även han själv. Det faktum att det varit krig kanske har varit en bidragande orsak till att han har fäst sig lite extra för landet och dess framtid. För honom har Libyen, så som det en gång var, alltid varit aktuell i minnet.

Hisham svarar självsäkert på alla frågor och pratar med ett sådant lugn att man förstår att han vet vad han talar om. Han utstrålar en stilla pondus och en vänlighet. Och när han talar om sitt liv blir man alldeles tagen av dessa berättelser. Det var definitivt en fin och givande författarkväll som gav mig nya perspektiv.

Om du inte har hört talas om Hisham Matar förrän nu så misströsta inte. Du har två helt fantastiska pärlor till romaner att läsa!

         

Trevlig helg!

Vid tangenterna,

Sanna Mikkola

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s