Nelli Palomäkis utställning ”As time consumes us” får mig att fundera på om barn har en plikt att vara barn

Häromdagen gick jag och en vän omkring på Nordiska museet. Byggnaden ser mäktig ut utifrån – men på insidan slår känslan av att som liten obetydlig människa stå i ett övermäktigt palats emot en med en sådan kraft att hela kalaset tycks rymma någon arkitektonisk gåta – Nordiska museet verkar större på insidan än på utsidan. Nåväl. Jag och min vän enades om att detta monumentala museiutrymme inte förvaltas. Det är liksom mest stora ytor. Den stora hallen som möter en – är just bara en stor hall. Någon utställning i något hörn – fiket utefter ena långsidan (varför lägga ett fik på en långsida?) – det är allt. Vandrar man vidare uppför trapporna blir det bättre. Tror man i alla fall. Utställning efter utställning är placerade på de platser som är absolut trängst (adjektivet möjligen lite missvisande i sammanhanget) och utan någon som helst logisk förklaring dem emellan. Svenska traditioner, dockskåp, Strindberg, en ”modern” fotoutställning, Modemakt, porslin, julens pyssel… Allt i en salig blandning, allt lokaliserat trång och bökigt. Minnena från högstadiets ej särskilt framgångsrika orienteringar gjorde mig mer och mer irriterad – ska man behöva kompass för att gå på museum?! – så till på köpet detta EKLEKTISKA upplägg – vad gör en modern fotoutställning utan sammanhang här!? – och fick mig snart att sammanfatta mina kokande känslor i en bister replik, baserad på ett visst förakt mot att Fotografiska är vinstdrivet, och som utgör anledningen till hela den här berättelsen:

– Jag tycker inte om fotografi.

I Galleri 3 i Kulturhuset pågår Nelli Palomäkis utställning ”As time consumes us”, som består av ett tjugotal stora svartvita fotografier. Palomäki undersöker det gamla porträttet. En del av fotografierna föreställer barn. Barn som står rakt framför kameran, allvarsamma, koncentrerade, stilla.

Jag ser fotografierna och associerar till titeln på Hjalmar Söderbergs kärleksroman ”Den allvarsamma leken” från 1912 och frågar mig: går det att leka allvarsamt?

Och till Mats Eks dansföreställning från 1989, med namnet ”Gamla barn”. Mats Ek kommenterade föreställningen i boken om honom själv som gavs ut i våras: ”De till synes barnsliga gestalterna ger perspektiv på de vuxna lekar som egentligen pågår.”

Jag tänker på det där man säger om att ”barn måste få vara barn”. Jag tänker att det i sådana begrepp vilar ett slags högmod, om än grundat i ödmjukhet. Att sätta barnen vid barnbord. Att ge barnen varmkorv när de vuxna äter bräserad oxkind. Att slå på barnteve när de vuxna samtalar. Barnen får vara barn, jovisst. Men vill de verkligen alltid det? Efter att ha gått ett par varv i utställlningen läser jag den inledande utställningstexten. Nelli Palomäki är intresserad av att fånga samtiden, står det. Jag erinrar mig en artikel i DN häromdagen som tog upp fenomenet förälder som är ute och går med barnvagn och pratar i mobilen – barnet söker kontakt medan mamman/pappan pratar med någon annan. Vad sänder det för signaler till ungen? I fråga om tolerans och respekt inför andra människor, till exempel? I en tid då det är ute att vara gammal kommer barnen i kläm. Visst har Palomäki lyckats att fånga samtiden. Jag ser in i ögonen hos de avporträtterade barnen och nödgas nästan vika undan blicken. Sjuåringen ser på betraktaren, ja, just så, människan på bilden tycks betrakta mig, betraktaren. Hon är en individ. Gammal och kanske allvarsam – inte nödvändigtvis för att vuxenheten har tvingat henne.

Jag ändrar mig. Jag tycker nog visst om fotografi.

Annonser

4 thoughts on “Nelli Palomäkis utställning ”As time consumes us” får mig att fundera på om barn har en plikt att vara barn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s