Samma lika

Det är andra gången jag tittar på utställningen Detroit: ett självporträtt (Lilla Galleriet, Bibliotek Plattan); första gången slogs jag mest av hur oerhört trasiga människorna såg ut, precis som bilarna, byggnaderna och lägenhetsinteriörerna. Som spillror. Tänkte att Arianna Arcara och Luca Santeses som samlat och gallrat fotona (upphittade under två decennier) ville förmedla en stad i förfall och att de lyckats med det. Misär helt enkelt.

Den här gången kan jag inte sluta associera till gestaltningen av staden Baltimore i HBO-dramaserien The Wire. Alla som sett serien vet hur mänsklig misär kan se ut, i en stadsdel någonstans i USA där droghandeln styr varje centimeter av de gator du sätter din fot på. The Wire utspelas i Baltimore och fotoutställningen gestaltar Detroit, men det känns precis som att städerna flyter ihop. Som att jag satt på dvd:ns Behind the scenes när jag står framför fotografierna. Och så de skrivna meddelandena om ytterliggare våld, eller en desperat vädjan om att någon ringer pappa om nåt skulle hända. För vadsomhelst kan hända.

Bilden (och bilderna) av en värld av misshandel, vapen, hot, och kamp för överlevnad blir både fiktiv och autentisk, i The Wire såväl som i Detroit-utställningen. Bara genom att göra ett urval av bilderna, så väljs en del av verkligheten ut, för att passa den bild av verkligheten som konstnärerna vill förmedla.

 Men det spelar ju egentligen ingen roll, för när någonsin är en verklighetsbeskrivning komplett?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s