HOTADE ORD: Turkiet och Ryssland – en ny slavisk vår?

Hur fri är egentligen den politiska tankens kraft? I länder som kallar sig Demokratier men där flera hundra journalister fängslas varje år?

För nio dagar sedan beger jag mig allra högst upp i Kulturhuset, till café Panorama på våning 5. Där ska situationen i Turkiet och Ryssland diskuteras. Det är ett samtal som ingår i serien Hotade Ord, en programserie om yttrandefrihet och tryckfrihet i samband med Svenska PEN och fristadsprojektet Shahrazad.

Jag tar rulltrappan. Det ligger något rofyllt i att i lagom takt och utan ansträngning förflytta sig framåt. Uppåt. Vila en liten stund. Frilägga blicken.

Under tiden massdemonstrerar tusentals människor i Moskva mot det ryska parlamentsvalets tillvägagångssätt. Ungefär 300 journalister, reportrar och bloggare grips samma kväll, den 6 december.

Ett stillsamt sorl vilar över den halvfulla lokalen. Jag är några minuter tidig och sätter mig längst fram. Medelåldern är förvånansvärt hög. Utan tvekan är jag yngst i det här sammanhanget. På scenen tar Fredrik Wadström, radiokorrespondent i Moskva, Eugene Schoulgin, författare och vicepresident i internationella PEN, samt moderatorn och förläggaren Svante Weyler plats.

– Det är ingen hemlighet för ryska medborgare att de lever i ett korrupt land. Särskilt inte sedan mordet på journalisten Anna Politkovskaja 2006. All media ägs och har alltid kontrollerats av staten. Det kan till exempel komma ett fax från Kreml till olika tidningsredaktioner med vilka ämnen som är tillåtna att ta upp, och vilka ämnen som inte är det, säger Fredrik Wadström med klar röst.

Eugene Schoulgin gör en jämförelse med Turkiet.

– Landet toppar listan med flest yttrandefrihetsbrott i världen. Trakasseriet mot oliktänkandet har inte förändrats sedan jag kom dit för 15 år sedan. Det är en skendemokrati. Samtidigt skulle ingen turk kalla sig korrupt, det vet inte riktigt vad motsatsen innebär.

Trots detta har dagens debattklimat förändrats. Turkiska kritiker åker ut och in ur fängelser på löpande band och regeringen har inte samma järngrepp. Den offentliga versionen i de båda länderna stämmer inte lika bra överens längre.

– Men vi har problem med informationsspridning, säger Fredrik. Dagens Nyheter stängde till exempel sitt huvudkontor i Moskva för några år sedan och nu rapporterar endast ditsända reportrar om situationen. Många gånger när jag rapporterar från plats brukar jag tänka, varför är jag ensam om att vara här?

Nästa år är det presidentval i Ryssland och 2014 arrangeras vinter-OS i staden Sotji. Fredrik Wadström tar upp sin IPhone ur fickan och uppdaterar oss med jämna mellanrum om demonstrationerna i Moskva. När samtalet närmar sig slutet har den kända oppositionelle bloggaren  Aleksej Navalny gripits och dömts till 15 dagars fängelse för motstånd mot polisen.

Kan man tala om en ny slavisk vår?

– Nej, Putin kommer förmodligen att väljas igen men förtrollningen är bruten.

Rädsla är smittsamt. Men det är mod också, tillägger han sedan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s