Torsdag är full av hopp

Jag brukar göra en konstrunda på utvalda torsdagskvällar. Kanske inte så mycket pga. gratis vin som för den totala lyckade upplevelsen, som ibland inträffar. Jag skulle börja med ett antal intressanta gallerier och sen avsluta kvällen med ett besök på Kulturhuset. Där var jag särskilt intresserad av att ta en extra titt på Nelli Palomäkis utställning på plan 3. Jag hade tänkt delta i ”Samtal pågår” om utställningen.

Jag började med besöket på galleri Platina vid Odenplan, som visade Helena Lindholms smyckeskonst.  De fina och spröda smyckena visades i källargalleriet en brant trappa ned. Tyvärr försvann en del av smyckena med sin matta elegans in i bakgrundsarrangemangens  konstfacksaktiga gråa smaklöshet. Jag kunde dock tacksamt konstatera att så var inte fallet med alla smyckesarrangemang. Konstnären hade jobbat med drömmar som material, eller snarare med idéer som dyker upp i mellanlandet mellan det vakna och sömnen – som hon själv berättade. Mycket intressant gestaltning.

Galleri Angelika Knäpper visade Louise Dorphs målningar, som var uppfriskande med sina platta ytor. Allting i målningarna – människor, byggnader och landskap var målade platt i en färgton. Efter en lite närmare granskning, såg man de tunna linjer som tecknade t.ex. hakan eller armens linje och som i sin tur gav extra skärpa till målningarna. Spännande och smakfulla bilder – dock en aning för små i mitt tycke.

Vid Kungsträdgården hade Wetterling Gallery vernissage. Konstnären Jason Martin visade sina säregna stora målningar med säreget verktygsanvändning. Tunna linjer tecknade böljande, kvinnohårsliknande landskap, vars framställning kräver noggrann planering och tar tid. Han hade även med lite mindre verk där linjerna hade en annan gång och tjocklek.  Spännande verk, men kanske monotona och variationsfattiga i längden.

När jag kom till Kulturhuset, är galleriet på plan 3 stängt. OK – tänkte jag – då tar jag och avslutar kvällen med ett glas rosé vid baren. Även där gick jag miste om det jag önskade.

Pendeltåget hem och kvällen var slut.

Hur gick det med ”Samtal pågår” om Nelli Palomäkiutställningen? Även det blev inställt. För få intresserade.

Hur intressanta är kulturella tillställningar? Det finns säkert varierande intresse för olika typer av kulturutbud som Kulturhuset i Stockholm arrangerar. Biblioteket är av tradition den populäraste av tjänsterna inom kulturutbudet.  Storsäljande deckarförfattare och utländska bästsäljare drar säkert publik till litterära salonger så som ”Psykologer läser Tranströmer”, ”På djupet” och ”Internationell författarscen”. Hur blir det med baskulturen?

Utställningar har garanterat sin vernissagepublik, men när man går in i detaljerna på skapandet hos en ”vanlig” konstnär, som i detta fall en ung kvinna i början av sin karriär (visserligen internationellt uppmärksammad) är vår brist på intresse total. Det är just dessa enskilda kulturutövare som kulturens stora majoritet består av.  När det blir den redan uppmärksammade och etablerade kulturen som engagerar oss, förvandlas kulturen och dess institutioner, så som Kulturhuset i Stockholm, till konjunkturkänsliga vinstsökare.   Majoritetskulturens diktatur styr bort små minoritetskulturaktörer.

Alla vill ha en iPhone.

Annonser

3 thoughts on “Torsdag är full av hopp

  1. Ping: Hus för alla? | B E S Ö K A R N A

  2. Ping: Torsdag är full av hopp– igen | B E S Ö K A R N A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s