Lycka till lunch

Sergels torg, en tisdag i november. Klockan är kvart i tolv. Himlen är gråvit och människorna svartklädda. Med trötta steg skyndar de över Plattan. Det är en vanlig dag.
Eller?
Utanför Kulturhuset är det något på gång. En liten kö har börjat bildas utanför entrén till Studion. Några tjejgäng, ett par män. En kille med kamera fotar de köande ur alla vinklar. Människor går förbi och ser frågande ut. Andra går med målmedvetna steg mot kön, som växer snabbt. Men innan den hinner blockera trottoaren helt öppnas dörrarna och folk försvinner in i Studion. Vad ska ske?

Jag kliver in. Får en biljett i handen. Här inne är det mörkt, det tar en stund för ögonen att vänja sig. Först ser jag lila discoljus som fläckar på golvet. Sen en bardisk. På den, korgar med bananer.
Folk har tagit av sig ytterkläderna och står i små klungor. Många tuggar på mackor som de hämtat ut vid bardisken. Detta skulle kunna vara den konstigaste lunchrestaurangen jag har sett.

Plötsligt: ett dunkande ljud ur högtalarna. House-beats fyller lokalen. Tre killar i ljusa t-shirts kastar sig ut på det tomma golvet mitt i rummet och börjar dansa. Först tänker jag att det ska bli som på svunna tiders mellanstadiediscon, där majoriteten av gästerna stod som klistrade längs väggarna – jag själv inkluderad. Men inte idag! Jag rycks med av musiken och följer killarnas exempel. Först känns det lite konstigt, men snart fylls dansgolvet på och hämningarna släpper. Det här är KUL!

Inom loppet av några minuter har jag gått genom känslor av nyfikenhet, skepticism och munterhet, för att stanna i någon slags försiktig eufori. Kan lycka vara så här enkelt?
Klockan är halv ett på dagen, jag står skuttar omkring i ett mörklagt rum i Stockholm city, omgiven av affärskvinnor, mediearbetare och kostymnissar, som alla dansar som om eftermiddagen inte fanns.

Vi är på Lunchbeat Stockholm och för en stund är vi fria.

Om en stund ska vi tillbaka till våra skrivbord och skärmar. Allt kommer vara som vanligt, men ändå inte. För vi vet något som inte de andra vet. Vår lunch har gett ett annat slags näring.

(Nästa Lunchbeat går av stapeln på självaste Lucia, den 13 december kl.12-13. Ta med dig lusseglittret och tindra ikapp med discokulan!)

Annonser

4 thoughts on “Lycka till lunch

  1. Ping: I väntan på något gott | B E S Ö K A R N A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s