Från Stockholms filmfestival: Jiro dreams of sushi

Jiro dreams of sushi.

Genre: Dokumentär 2010 av David Gelb

När dokumentären börjar upplever jag att den framförs likt en konstnär som ibland målar med breda, svepande penseldrag och ibland dom fina detaljerna med en smal pensel och ibland som en riktigt välsynkad orkester där varje instrument spelar perfekt. Kanske ligger de liknelserna nära tillhands för att Jiro Ono själv känns som en sann kreatör på sitt område och upplevelsen är både visuell och auditiv – bakgrundsmusiken förstärker ofta de partier där vi i närbild får följa, många gånger i slowmotion, hur knivar skär genom mört tonfiskkött, ris som sveps runt i vacker träskål och händer som formar och penslar lax. Han utför rörelserna för att skapa de enskilda mumsbitarna med koncentration, respekt, hänsyn till kunden – mindre bitar till kvinnorna, större till männen och en oförfalskad kärlek till att göra ett perfekt jobb. Han är ständigt självkritisk och letar hela tiden efter sätt att förbättra sin prestation, att få sushin att smaka ännu godare än den senaste serverade måltiden.

Det är underbart roligt att höra hans omgivnings beskrivning av honom och hans egna tankar och känslor – de har alla en humoristisk självinsikt och uppfattning om varandra. Han håller det fysiska enkelt, smakfullt och av bästa kvalité – allt från inredningen på restaurangen som endast innehar 10 sittplatser till det trånga men välplanerade köket. Han lägger sin största energi på att ge den besökande matgästen en oförglömlig kulinarisk upplevelse.

Jiro började inom sushibranschen i tidigt tonår och som aktiv 85-åring är han fortfarande kvar. Hans restaurang var den första sushi-restaurangen i världen att få 3 stjärnor och finns med i Michelin-guiden.

Jag tycker det är fint att sönerna som knappt såg sin pappa när de växte upp sedan fick chans som vuxna att lära känna honom då de i japansk anda har fortsatt inom familjeföretaget. Vi får även följa Jiro och de andra en del utanför restaurangen vilket tillför en bättre förståelse för den japanska matkulturen, Jiro själv och hans medarbetare.

Jag är otroligt glad att jag fick chans att se denna dokumentär och har burit med mig den sedan dess. Jiro är en verklig inspiration att göra det man brinner för, håll det enkelt och ha tålamod.

Här  hittar ni mer om Jiro Ono och hans restaurang Sukiyabashi Jiro

PS: Klarabiografen var mysig men kall som vanlig. Jag grundade med en stor, varm sojalatte från Ekobaren innan så det är ett tips!!

/ Jennie

Annonser
Det här inlägget postades i Festival, Film av Jennie Johansson♥. Bokmärk permalänken.

Om Jennie Johansson♥

Produktiv ide spruta som älskar att ta det lugnt mellan varven. Estetiskt känslig och jättesnäll. Fördomsfri men tolererar inte rasism, mobbing eller diktatorer. Anser att balans är A och O. Att vara kreativ är ett grunddrag jag äger som speglar sig i nästan allt jag gör. Jag tror inte på begränsningar, jag tror på många val och det under ansvar. Och jag älskar att upptäcka, utforska och utbilda mig. Jag läser en massa och har ofta SVT2 på, grymma program Ppl - kolla in. Är familjens MangaNörd fast vi allihopa gillar genren ~ Kawaii är en livsstil. Älskar film och serier. Går gärna på utställningar, seminarium, konserter och teater. I min familj citerar vi Simpson lika ofta som från Amarcord, Gilmore girls, Star wars och LOTR för att nämna några. Livet är kort men STORT. Amen ;) Tryck på den lila bilden här uppe till höger om brevid texten så kommer ni till länkar där ni hittar mig. Ex bloggen, Sourze etc

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s