Internationell författarscen: enligt Olga Tokarczuk är vi alla outsiders

Alla försöker vi dölja vår utsatthet, vi försöker verka normala. Det är förgäves. Den normala människan existerar inte, säger författaren Olga Tokarczuk och sippar på ett halvfyllt glas rödvin på scenen i Studion dit kvällens internationella författarscen (2/11) är förlagd. Dreadlocksen slingrar omkring hennes huvud och ur de tjocksulade nittiotalsskorna skiner limegröna strumpbyxor. Ikväll ska hon samtala med Jenny Tunedal, poet och litteraturkritiker. Jennie Tunedal är lite förkyld. Kanske är det därför hon bara dricker mineralvatten.

Det händer att läsare kommer till Olga Tokarczuks kvarter och frågar var de kan hitta Janina Duszejko. Så heter huvudpersonen i Styr din plog över de dödas ben, Tokarczuks femte roman, nyligen översatt till svenska av Jan Henrik Swahn. Att läsarna glömmer bort gränsen mellan verklighet och fiktion är såklart smickrande. Men Tokasczuk poängterar ändå, liksom för säkerhets skull, att hon inte ÄR sina karaktärer. Däremot lär hon sig saker av dem. Janina lärde henne att sluta förakta de skygglappar som innebär att vi inte erkänner vår utsatthet. Människan är en lidande varelse, menar Janina. Vi bör inte idealisera, eller ens eftersträva, ett liv befriat från försvarsmekanismer. Vi är outsiders, vi lever i ett slags låtsasvärld, men det finns en anledning till att vi värnar om att inte verka excentriska. Människans lidande är för omfattande för att vi ska klara av att leva helt utan gränser. Jo, Tokarczuk och Janina Duszejko har nog en del gemensamt, ändrar sig författaren. Kvinnor och rebeller. Och outsiders, såklart. Även om det är en universell mänsklig egenskap.

– Vem är inte en outsider? undrar författaren, och berättar om en scen i boken där Janina sjunger med i en låt av The Doors och röker marijuana. Bilden är inte särskilt svår att applicera på Olga Tokarczuk själv. Hon är så cool där hon sitter. Hon verkar vara en gränssprängare. Åtminstone i ögonen på mig, en nittiotalist från Stockholm som med vördnad lyssnar till The Doors Light my fire och drömmer om ett bohemiskt sjuttiotal.

Uppväxten i det sovjetstyrda Polen gav Tokarczuk ett förhållningssätt till gränser som, säger hon, är typiskt för människor från öst. Hon berättar om en internationell sammankomst för författare där var och en skulle skriva en novell där temat var drömmar. När novellerna lästes upp stod det klart att de författare som kom från väst skildrade begreppet drömmar på ett helt annat vis än de två författare, Tokasczuk själv och en till, som vuxit upp instängda bakom en mur, en järnridå, en fysisk gräns.

– Jag kan fortfarande inte riktigt begripa att jag har ett pass som ger mig frihet att resa vart jag vill.

Nu finns ingen fysisk gräns att beträda längre. Men väl gränser i böckerna. Tokarczuk säger att den åldrade hippien, den gamla rebelliska kvinnan, är hennes arketyp. Varför? Det är den ultimata karaktären för att dissekera moraliska och etiska problem, menar hon. Det finns ett svart hål att fylla av periferins och marginalens människor. Här finns spänningen, det outforskade. Det verkar som att hennes författarskap rymmer en förståelse, en sympati för de bortglömda. Känner hon sig själv som en periferins människa?

Det skulle i så fall vara att hon alltid känt sig gammal. Ända sedan hon var liten. Hon hade tänkt att Janina skulle dö i slutet av Styr din plog över de dödas ben, men det gick inte. Janinas öde handlar om en ändlös jakt efter mönster i tillvaron. Tokarczuks författarskap är ett ändlöst undersökande jakten. Kanske hade ett slut för Janina inneburit att undersökningen tappat fotfäste. Olga Tokarczuk letar efter mönster, sanningar, något att hålla sig i. Hon tycker om ritualer. Styr din plog över de dödas ben är förhållandevis traditionellt komponerad till sin form. Det är hennes första deckare, vilket för övrigt inte är en genre hon gillar:

– Att bara skriva för att ta reda på vem som var mördaren är slöseri med papper.

Hon säger att hon litar på läsaren, att läsaren är en person som är lik henne själv. En person som förstår henne. Vi är inte många, säger Tokarczuk allvarsamt, men jag vet att vi finns. Vi som är galna. En liten skara spridd över hela världen, i  Polen, i USA, i Sverige. Men klart är det: hennes böcker är inte skrivna för alla.

Annonser

2 thoughts on “Internationell författarscen: enligt Olga Tokarczuk är vi alla outsiders

  1. Tack Jonna! Hon verkar vara ett sådant där författarskap som det är omöjligt att inte vilja veta mer om. Trots att hon bara skriver för somliga. Men det kanske är just därför. Somliga på red är ju elitister själva… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s