”På flykt undan ett sorgebud” – David Grossman skildrar en kvinnas protest

Foto: Ahikam Seri/Panos Pictures

Jag förstår inte hebreiska. Men språket låter vackert. Flytande, omfamnande, stillsamt. Likt en målad flod i ett främmande landskap som än så länge bara hänger på tork i mitt huvud. En konnotation som en dag ska bli verklighet. Och David Grossman talar med stor inlevelse när han läser ett kapitel ur sin bok På flykt undan ett sorgebud på Internationell författarscen 27 oktober i hörsal 3. Han är israelisk författare, fredsaktivist och tvåbarnspappa.

Tre krig utspelar sig i Israel. Alla i tur och ordning. En ung man, Ofer anmäler sig som frivillig i den israeliska armeoffensiven och då flyr hans mor Ora verkligheten. Hon tänker inte sitta hemma vid köksbordet alldeles maktlös och vänta.

Vad händer om det inte finns någon där när militären knackar på dörren för att berätta att hennes son är död? För det hon inte ser, det finns inte. Ora snör sina skor, vattnar blommorna och kastar en sista blick på hallgolvet. Hon har bestämt sig för att hon ska bli den första budskapsvägraren.

Tillsammans med Afram, en (till en början) tyst och krigshärjad man, börjar hon sin vandring i Galileen. Dit når inga sorgebud och de två börjar istället samtala med varandra.

En dag dyker en taxichafför upp som kör dem mellan Israel och Palestina. Vägen är ojämn och lång. Efter ett tag kan de inte längre komma överens om vilken radiostation de ska lyssna på i den lilla bilen. Taxichaffören är nämligen arab och vill inte lyssna till ‘israelisk skit’.

Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, sitter bredvid David Grossman på scenen. Plötsligt frågar han vad det egentligen innebär att vara förälder. Ora överger till exempel sitt hem, sin by, eftersom hon inbillar sig att hon genom detta kan skydda sin son. Grossman funderar ett slag bakom sina glasögon med händerna knäppta i det ljusgråa knäet. Det finns ingenting som kan jämföras med att vara förälder, berättar han sedan. Vi gör allt för våra barn.

Under de sista arbetsdagarna med romanen dog David Grossmans son Uri under en offensiv i södra Libanon. Han var 20 år. Fiktionen upphörde abrupt. Det var inte alls säkert att boken skulle bli färdigskriven.

– Jag var tvungen att skriva färdigt. Det finns så många som tror att det aldrig kommer att bli fred mellan Israel och Palestina. Men en berättelse kan förmedla något massmedia eller journalister aldrig kan beskriva. Med hjälp av orden hittade jag ett sätt att förstå både liv och död.

Det sägs att självaste Barack Obama läste På flykt undan ett sorgebud under sin semester. Jag hoppas att han tyckte språket var lika vackert som jag gjorde.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s