Detroit – ett självporträtt

MC5, Iggy Pop And The Stooges, Alice Cooper och KISS är bara några namn som satt staden Detroit på kartan. Andra faktorer är Henry Ford, General Motors och DaimlerChrysler. Men så hände något. På grund av bensinkrisen på 70-talet flyttade produktionen till Asien och en kraftig avfolkning av staden och nedläggningar av industrier skedde. Enligt wikipedia blev Detroit en av de fattigaste städerna i USA och har idag en hög kriminalitet som motsvarar 33 %.

I utställningen ”Detroit – ett självporträtt”, som visas just nu i Lilla galleriet vid Bibliotek Plattan, har Arianna Arcara och Luca Santees samlat hundratals bilder från 1980- och 90-talet för att illustrera staden Detroit under den tid då staden började falla samman. Fotografierna har konstnärerna hittat och de flesta verkar vara polisbilder för identifikation och bevis. Bilderna ger mig en ödslig känsla från en stad som en gång var blomstrande och full av liv förvandlad till en spökstad anno vilda västern.

Andra känslor är tomhet, kyla, misär och frågor. Varför lämnades dessa bilder kvar? Hade de utflyttade familjerna/personerna för mycket att bära? Kanske ville de förtränga minnet av Detroit för att på lättaste sätt börja om från början någon annanstans.

För bilderna är definitivt starka. På grund av värme, fukt och kyla tycks människorna på polaroidbilderna vara förvandlade till spektrala uppenbarelser, nästan spöklika ting. Och bilderna på de bruna, sunkiga nerbrända husen och dess interiörer är kompletta med blodfläckar på golv och heltäckningsmattor. Andra bilder visar krockade, kanske också sönderslagna, bilar varav en av bilderna illustrerar en död man liggandes på den kalla asfaltvägen. En annan bild visar bilens blodiga instrumentbräda- och sittplats. Ett antal hot- och mordbrev finns uppsatta att läsa och under läsningen chockades jag av vreden, hatet och frustrationen i breven jag läste.

Jag tycker definitivt att utställningen är värt ett besök för att uppleva den totala stämningen av hur en blomstrande stad faller samman och varför. Vad krävs det egentligen för att rasera ett samhälle och lämna dess befolkning helt utblottade? Hur ser tillvaron ut för de kvarvarande människorna?

Jag tror att desperation, en oförklarlig rädsla för framtiden, kriminalitet och massutvandring skulle kunna ödelägga samtliga städer och civilisationer. Detroits huvudnäring var på den tiden bilindustrin och när den flyttade i takt med bensinkrisen uppstod stor arbetslöshet och därmed desperation och en fruktan för vad som skulle hända nu. Om en stads medborgare tar sitt pick och pack för att inte återvända igen eller inom en snar framtid lämnas stora luckor, ibland så pass stora att de inte kan fyllas igen. Som i Detroits fall . Därav denna utställning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s