Studions invigningsfest: mer högstadiedisco än klubb

Kulturhuset skulle försöka imponera och locka en ung och hipp publik genom att starta en sprillans ny klubb- och konsertscen. Men premiären väckte väldigt blandade känslor, med bland annat hård kritik från den yngre generationen som besökte Studion i lördags kväll.

Li Stanley & Sally Kahn bjuder in

 I ungdomshänget Lavas tidigare lokaler har Kulturhuset satsat på stort och byggt en tvåvånings nattklubb. I samband med Kulturhustakets ”tack-och-adjö” för säsongen var denna tillställning väldigt passande för alla danssugna kulturmänniskor. Grundidén med premiären lät lovande: ”Höstens sex klubbar slåss om dansgolvet och det bjuds på breakbeats, electro, fidget, indie, r&b, hiphop, dubstep m.m. Dessutom spelar Vulkano (Cissi, Rebecka och Lisa från Those Dancing Days) live och Frida Vega Salomonsson vjar.”

Med höga förväntningar klev jag in i lokalen runt elvasnåret. Bakom dj-båset stod Sophie Linder och Peter Andersson från Club Distortion, den lite ”hårdare” klubben som gästar Studion i höst. Det bjöds på growl och dubbelpedals-metal i drygt en halvtimma. Stämningen i det alltför upplysta rummet tyckte jag var en aning stel. Väktare fanns på precis vartenda hörn av stället. Den hårda musiken kanske inte var det bästa valet för en klubbpremiär. De som inte lyckats hitta en trygg sittplats stod i små flockar, med ett ständigt sneglande öga riktat mot entrén, för att kontrollera varenda ny människa som kom in genom dörren. Den så kallade klubben kändes mer som en stel högstadiefest där ingen riktigt vet vad de ska ta sig till. Men hoppet om en bättre kväll fanns kvar inom mig, Studion har ändå väldigt bra förutsättningar för att skapa en intressant klubbscen: centralt läge, rymlig lokal med bra akustik och en stor mängd klubbsugna Kulturhusetbesökare.

En dryg halvtimma senare var det dags för det första bandet, Vulkano, att komma upp på scenen. Ett gäng MGMT-liknande indiansminkade tjejer dök upp och bjöd på något dansvänligt jag skulle vilja kalla djungeltrummspop. Stämningen lättade: melodierna var energiska och bandmedlemmarna visste vad de gjorde. Det gillade publiken.

Jag bestämde mig för att gå ut och ta lite frisk luft. Det hade bildats en liten kö vid utgången. Jag ställde mig bredvid en tjej som suckade högt: ”Det här är kön för att gå ut och röka. Jag kommer aldrig tillbaks hit.” Överraskad frågade jag vakten och fick bekräftat att det var ”fullt” ute i rökrutan. Några minuter senare släpptes vi ut i det fria. Tre personer stod i den femtonkvadratiga rökrutan. Det var alltså vad vakten kallade fullt. Och utanför rökrutan fick man absolut inte stå. Inte ens om man inte rökte. Väktare sprang runt och fick det att verka som att det är kaos inne på klubben, fastän det är var så lugnt som det bara kunde bli. Allt var så överdrivet uppstyrt att jag fick ont i magen. Och det verkade inte som att jag var den enda med den uppfattningen: irritationen blev större och större hos de yngre besökarna. Fler och fler gick, medan den långa kön utanför Studion fylldes av ännu fler förväntansfulla och nyfikna besökare.

Inifrån hördes tung bas och dansant klubbmusik. Det var normkritiska Freshest som stod bakom dj-båset och jag kunde direkt märka att klockan snart slog ett, vilket ofta betyder att klubbesökarna har fått i sig en eller annan alkoholhaltig dryck. Men det var fortfarande glest på dansgolvet och folk stod mest vid baren och minglade som på en vernissage. Dock verkade de få modiga som kastat upp sig på dansgolvet släppa loss och ha riktigt kul. Freshest levererade grym dansmusik och vem som helst skulle kunnat förstå att det var många som ville men inte vågade dansa. Den fortfarande alldeles för upplysta lokalen och den otroligt långa kön till baren verkade göra att folk valde att hänga kvar där de stod, alltså vid baren.

Det var inte musiken eller artisterna det var fel på, tvärtom. Det var de som lyckades få Studion att verka bra på utsidan. Men när jag väl hade kommit in var besvikelsen stor. En alldeles för uppstyrd kväll blir oftast inte en bra kväll. Att väktare finns överallt kanske är bra för säkerheten, men inte för stämningen. Men vi får inte glömma att Studion finansieras kommunalt, inte privat, vilket säkert har stor betydelse för hur olika regler ser ut.

När jag gick härifrån kunde jag bara göra en sak: hoppas på att det bara var premiären som hade svårt att komma igång och ge Studion en ny chans nästa lördag, då Klubb Bermuda har bokat helkväll.

/Emilie

Annonser

3 thoughts on “Studions invigningsfest: mer högstadiedisco än klubb

  1. Ping: Klubb Bermuda på Studion, 29/10 | B E S Ö K A R N A

  2. Ping: Eric Sjöström om det som hände på Studion den 28 oktober | B E S Ö K A R N A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s