Tisdagseftermiddag i mitten på december, luciaeftermiddag. Kulturhuset tecknar sig som ett dockhus över ett grått Sergels torg när jag kommer upp från tunnelbanan, stockholmarna rusar för att hinna någonstans.
På plan två i dockhuset är stämningen en annan, lugnare, varmare. Tystnaden i biblioteket är behaglig, kanske mest för att det inte är helt tyst. Låg men hörbar musik ligger mellan skivorna, filmerna, serierna, mellan alla oss som sökt oss hit för att pausa i uppsats-skrivande, lyssna på LP-skivor eller bara vara i fred men omgiven av andra.
Plattan och människorna ser annorlunda ut ovanifrån. Från plastfåtöljerna vid fönstret får vi möjlighet att vara betraktare istället för att känna oss betraktade. Bussar och taxibilar cirklar runt Sergelfontänen, pälskappor, dunjackor och barnvagnar rör sig i kluster över övergångställena. När det mörknar tänds de enorma renarna som staden placerat i fontänen.
Jag lämnar min plats till en annan, går bort till filmhyllan. Lånar med mig The black power mixtape och tar rulltrappan ner till Sergels torg igen, ner i tunnelbanan och blir en av alla de som skyndar någonstans.
Hej!
Det här är bland det bästa jag har läst!
Tack,tack för det. Jag älskar kulturhuset!
Du kommer gilla filmen
Hej,
Trevlig läsning, får en längtan till storstadens puls.
Fint!