Det samtida universalgeniet

Går man in på Wikipedia och läser om Umberto Eco får man uppfattningen att han är ett nutida universalgeni. Ett sånt där som man inte längre trodde fanns, eller i varje fall ett sånt som inte längre finns i verkligheten. Förutom att vara författare betitlas Eco dessutom litteraturvetare, filosof, medeltidsexpert, historiker och sist men absolut inte minst professor emeritus i semiotik. Hans CV är svår att överträffa och när jag förväntansfull stegade iväg mot Kulturhuset i förra veckan för att närvara vid hans besök av Internationell Författarscen hade jag både stora och små förväntningar. Vilka båda stärktes då jag kom in i hörsalen, där det hela skulle äga rum, och möttes av tonerna av Corelli.

Hans karriär, resumé och uppenbarligen gedigna kunskap inom humaniora talar sitt tydliga språk om varför jag förväntade mig stordåd av Eco. Att jag dessutom hade aningar om att kvällen skulle kunna verka gäsp-framkallande kändes smått pessimistiskt, och såhär i efterhand skäms jag nästan lite för min trista approach.

Umberto Eco är snarare inte den som lämnar en scen utan en show, utan att både glädja, upplysa och väcka diskussion hos sina lyssnare – jag var vid kvällens slut både glatt överraskad och hade mina stora förväntningar tillfredsställda, inte bara utav Eco, men också av Johanna Koljonen som ledde samtalet med honom. Hon var den som vågade ställa de enkla frågorna, de stora frågorna och därtill de frågor som ingen annan någonsin skulle kommit på att ställa. Allt detta genomfört med en charmig rodnad på kinderna som ackompanjerades med det faktum att det första hon sa på scen var att hon själv var enormt nervös. Koljonen lyckades på ett intressant och spännande sätt utgå från Ecos relativt nya bok Begravningsplatsen i Prag och därifrån ta samtalet till höjder som jag tror få personer i samma situation hade kunnat lyckats bestiga.

Med ett leende på läpparna utbrast Koljonen ”your novel was torturing to read” och för en sekund förstod inte Eco skämtet, som i och för sig sagts med gravaste allvar. Bara sekunder senare inleds en diskussion om antisemitismens historia och hur Ecos (på svenska) nyutgivna bok på olika sätta tar upp sanningsbegreppet. Koljonen spekulerade vidare kring hur Eco tidigare i sitt författarskap har behandlat frågor om sanningen och konspirationer (se hans bok Foucaults Pendel) och menade att detta har sin grund i hans akademiska bakgrund och därmed med bröstmjölken medhavda kritiska förhållningssätt till sanningsbegreppet.

All of my life I’ve been interested in stupidity”, sa Eco och skrattade i takt med publiken samtidigt som allvaret skiner igenom. Liksom hundar är också katter djur, men bara därför så är inte alla djur hundar. Det har han rätt i, Umberto Eco, och jag insåg i samma stund att universalgeniet inte nödvändigtvis behöver vara tråkig bara för att vissa akademiker är det.

/Frida Berglund

One thought on “Det samtida universalgeniet

  1. Ping: Umberto Eco in Conversation | Johanna Koljonen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s